Ofiltrerat

En tanke leder till en annan. Kickar igång en känsla. Så är karusellen igång. Och vips sitter man där med ångest i halsen och gråt som bränner bakom ögonlocken. Varför är det såhär? Jag vill bara att allt ska vara som förut. Så normalt det bara går.

Jag får ångest över att det känns som om att jag kastat hela sommaren åt helvete. Jag har jobbat hela sommaren eftersom att mina önskemål om ledighet inte gick i land. Det här kommer jag aldrig att göra om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *