Jag må vara arbetsskadad men jag känner även mitt barn, mer än väl.
Flera olika tecken och signaler från Astrids sida som jag först inte tänkt så mycket på, fick mig att lägga ihop ett och ett och kontakta bvc. (Efter att jag först konstaterat att jag nog är den drygaste mamman dem har att göra med) Vi fick en tid efter lunch. Läkaren skickade oss direkt till barnakuten. Några undersökningar och prover senare fick vi åka hem igen, med en Astrid som fortfarande lyckas skina som en sol mellan varven. En vit sol.
Min magkänsla var rätt. Jag är glad för att jag litar stenhårt på den. För visst är det så, att mamma alltid vet bäst.
