Med tårar brännande innanför ögonlocken började jag dagen med ett samtal på specialistmödravården. Ett så kallat KLARA-samtal för dom som behöver extra stöttning inför förlossningen av olika anledningar eller har förlossningsrädsla. Jag gick i sånna samtal när jag väntade Astrid också och hennes förlossning gjorde inte min rädsla mindre.
Dörren ser inte mycket ut för världen men barnmorskan var helt fantastisk. Bara att hon bekräftade mina känslor. Att hon höll med om att det inte får gå till som det gjorde. Att hon var lika frågande som jag till vissa saker. Och att hon försäkrade mig om hur det kommer att bli. Det är omöjligt att förutsäga ett förlopp men det hon kunde garantera gjorde hon.
Hon sa precis som många andra barnmorskor sagt, rent medicinskt föder jag barn ”lite för bra” och har hög smärttröskel. Hade någon bara lyssnat på mig hade Astrids förlossning kunnat bli drömmen. Nu blev det istället en mardröm med panik från start till slut.
Vi vet inte hur, vi vet inte när. Vi vet bara att han ska ut och att jag är rädd. Men det känns lite mer okej efter dagens samtal. Nästa gång ska Alex följa med. Vi behöver det båda två.