Kärleken övervinner allt, är det verkligen så? Klarar ett förhållande precis vad som helst? Att familjen plötsligt består av tre är givetvis en stor förändring. Plötsligt har man inte bara varandra att sätta i första rummet utan en liten människa vars behov alltid ska gå först. Förändringen behöver inte vara negativ. Under graviditeten och förlossningen kom jag närmare Johan än vad jag någonsin varit. Förhållandet togs till en helt ny nivå. En nivå av en klass jag inte trodde existerade i denna värld.
Nu är det jag och Astrid mot världen. Johan är givetvis med men det blir inte på samma sätt. Under eftermiddagen stod jag och lagade mat. Astrid satte igång med sitt kolik-skrik och det enda som hjälper för tillfället är amning. I den stunden är det ganska svårt för Johan att göra något, även om han vill. Istället får han fortsätta med den sysslan jag gör så att jag kan sätta mig för att amma. Det funkar bra för oss, ändå blir det en frustration för mig att aldrig kunna slutföra något. Jag känner mig inte tillräcklig.
Idag är det många tankar som snurrar i huvudet.
Att kärleken övervinner allt är ingen självklarhet.
Men jag hoppas verkligen att det oftast är så. /Elin