Jag har klurat på ett inlägg om den nakna sanningen. Ja ni vet, bakom glittret och dansen på rosa moln finns ju också en sorg. En sorg som påverkar mig som sambo och oss som familj. Jag vill inte säga för mycket, liksom inte trampa på någons integritet eller slita sönder ett privatliv. Men det är svårt. Ja, långt ifrån lätt att veta hur jag ska förhålla mig vissa dagar. Ska jag göra si eller så, stanna eller gå. Ge mothugg eller bara svälja skiten som jag själv ibland står som arrangör till.
Jag har undrat vad det är som håller en relation vid liv. Vad det är som gör att det fortfarande pirrar i magen på mig. Vad det är som gör att han älskar mig trots att jag är årets bitch (precis som alla andra år) Svaret är: alla små saker. Det där lilla extra. Som när han ber pizzerian om en extra dressing till min sallad eller kommer ut från affären med den där glassen jag egentligen inte behöver ha.
Idag kom beviset med posten. I smyg har Johan beställt ett bankkort till sig själv, med mig och Astrid som bakgrundsbild. Jag vet inte om det är en förolämpning att vi alltid kommer sitta i plånboken som gnider mot arslet på honom.. Men jag tar det som en kärleksförklaring!
Naaah, supergulligt tycker jag 😀 Vilket kärleksbevis!
Och roligt du vill haka på Septemberpeppen, imorgon smäller det!!