Jag spyr på gnälliga barn.

Från att vi slog upp ögonen vid 05 imorse har Astrid grinat och gnällt, oavbrutet.

Jag har försökt luska ut om hon mår dåligt eller har ont någonstans, utan att bli det minsta klokare. Någonting är iallafall fel! Kan ju ligga något i att vi knappt sett varandra på en vecka…

Inte ens ett besök hos min lillebror hjälpte. Han åkte även med oss till stan men vi fick vända lika fort som vi kom dit.

DSC_0485

Nu har hon iallafall somnat och jag sitter i soffan likt en urvriden disktrasa.

Den här dagen raderar vi. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *