Det var tidig sommar 2011 och det fanns inget mer att göra. Cancern skulle ta min farmor och jag skulle ta studenten.
Det var oklart om hon skulle kunna se mig göra det. Levde hon då? Skulle hon orka vara med? Svaret blev ja. De hade fixat en rullstol och där satt hon. Min farmor på min student. När jag återvände till skolan efter några varv på flaket, satt hon kvar. Min bil till festlokalen hade varken ballonger eller släpande burkar. Men innehållet var det bästa någonsin. Farmor.
Några månader senare var resan över. Grattis på det som skulle ha varit din 64-års dag. Vi ses i en annan värld, där cancer inte existerar.
Viket fint minne ha med sig resten av ditt liv att din famor var med 🙂
Det är det absolut! Är så glad att det gick bra den dagen 🙂