Första april har aldrig varit någon speciell skämtdag för mig. Särskilt inte sedan farmor gick bort. Hon har nämligen födelsedag det datumet.
Idag skulle hon ha fyllt 70 år. Och det är alltså tio år sedan jag satt i ett sjukhusrum fullt av röda rosor för att fira hennes 60-års dag. Livet liksom springer på och det går ju bra. Men jag saknar henne så att det gör ont.
