Som förstagångsförälder ingår man i en utsatt grupp och är ett lätt byte för både pretto-mammor och BVC. Jag gillar BVC och sköterskan vi har till Astrid, precis lika mycket som jag uppskattar tips från någon som precis varit i småbarnsträsket. Men det stör mig att förstagångsföräldrar ses som osäkra, okunniga och helt inkompetenta. Okej, det är något helt nytt och jag har aldrig gått igenom det förut. Men gör det mig till en sämre mamma?
Många gånger har jag blivit stött av kommentarer som: ”ja, det är ju första barnet. Då är man nervös och undrar vad man gett sig in på” eller ”du ska se att nästa barn inte kommer ha ont i magen för då är ni mera trygga” och så ”ni är ju så unga, då vet man ingenting” Tror ni verkligen att det var det stödet och dom orden jag behövde när Astrid skrek som värst?
Detta har gjort att BVC (och mamma) är min bibel. Jag följer inte alltid de förstnämndas råd då jag någonstans tror att man kommer längst med eget sunt förnuft. Sånt som våra föräldrar använde när vi var små.
Vissa tar BVC på orden och kan inte tänka själva. Vår dumhet har gett dom mer makt och skulle någon säga åt dig att lägga ditt barn på golvet, gör du det utan att ens ifrågasätta varför. /Elin