När Astrid under gårdagen vaknade upp och helt plötsligt var förkyld från ingenstans, förstod jag att något var på gång. Febern har simmat precis på gränsen och hon kniper ihop munnen åt varm mat. Vilket hon endast har gjort en gång förut, vid tandsprickning.
Och mycket riktigt! En tand i överkäken har spruckit igenom och jag skymtar att tre (!) till står på tur. Lilla vännen ♡
