Eller inte… Herre jävlar vad jag svettas!

Igår kväll sa Johan att han skulle åka och fixa en grej. Fine för mig som får kolla på alllsången i fred tänkte jag. Nästan två timmar senare kommer han hem…

MED DEN HÄR!

Haha. Alltså grejen är att jag inte ens blir förvånad längre. Den mannen är liksom kapabel till sånt här 😉

Idag har jag varit på återbesök på sjukhuset och kan därmed sätta punkt för det här kapitlet innehållande bland annat sjukhustrosor och saftsoppa.

Det är slut. Finito. The end.

Mitt ältande kommer säkerligen att kvarstå en stund. Mina tankar måste få skingras i sin takt. Men det är dags att andas igen. Vända blad. Börja om. Leva och vara tacksam för det som faktiskt har fungerat och gått bra, blivit bra.

Allting har och tar som välbekant sin tid. Och min tid kommer. Tills dess är jag stolt över min något för tunga kropp. För att den kämpar och slåss, vad den än utsätts för. Så tack kroppen. Den här ronden klarade du riktigt bra.

Med dessa ledord var min sista semestervecka igång. 

Vi åt frukost på IKEA (år och dar sen sist) och åkte sedan vidare till poesiparken.

Blev inte så långvariga då solen gassade men fortsatte att hänga nere vid vattnet. Öster mälarstrand är så fint. Jag kan typ tänka mig att flytta till Västerås 😉

Idag blev Astrid medtagen på shoppingrunda med sin morfar och hans familj. Vi fick hem en lycklig unge 😉

Under helgen har även jag hunnit shoppa till mig själv. Var tvungen att utöka mitt klänningsförråd! Jag bara älskar färgen och mönstret på den här..

Och mitt i allt fick Johan något att säga till om så den randiga är köpt på hans order.

Vet ni vad mer som har hänt?! Jag har sett Johan hänga tvätt OCH stå på alla fyra i rabatterna för att rensa ogräs. Alltså nu jäklar anar jag ugglor i mossen ?

Skämt och sido! Det är väldigt skönt att få hjälp med sånt. Går så mycket fortare då.