För att göra en lång historia kort… 

TACK till min underbara samordnare för att jag i sista minuten fick lägga till komp på min lunch för att åka till sjukhuset.

TACK du otroligt varma och professionella barnmorska som verkligen tog dig tid i telefonen. Som ringde tillbaka och bad mig komma idag. Som visade att du är helt rätt för ditt jobb.

Det är black friday och jag har inte shoppat. Jag har träffat änglar.

Så det har vi givetvis firat med smörgåstårta. Smaskigt värre! 😉

Jag och Kristoffer gick ihop och köpte presentkort. Under tiden jag var in och ordnade det så väntade Johan och Astrid i bilen. När vi sedan stannat utanför mamma och ska gå in, pekar Astrid på blomman och säger ”laga den mamma”

Mormorn som älskar amaryllis blev lika glad ändå. Trots att Astrid gett den sin alldeles egna touche…

”Du sitter där och jag ska dansa här”

Jag gömde mig i tvättstugan och försökte filma det hela mellan mina skratt-attacker. Till tonerna av ”slå dig fri” från frost, svepte hon över golvet i mitt linne för att ”alla andra frostklänningar” var i tvätten.

Kan inte annat än älska den människan. Som förövrigt har tusen gånger bättre taktkänsla än sin mamma… 😉

Vi började denna dag med att pärla och titta på Nicke Nyfiken, rita och lyssna på musik. Bara hon och jag!

Senare tog vi en tur till stan för att köpa stakar och stjärnor. Tänk att det snart är första advent! 🙂 Vi ska även på julbord i helgen så införskaffade en festblåsa åt Astrid, som jag hoppas ska passa.

Avrundade dagen med att få besök av Natalie. Hur mysigt som helst! ❤

Medvetet startade jag min glada playlist på Spotify. Vred upp volymen och körde till jobbet. Fastän det gått så många år känns det olustigt att köra bil eller cykla just den här dagen. Idag fick jag göra båda delarna då jag har ett jobb att sköta 😉

Jag har sparat allting. Bilderna som togs. Teckningar från lekterapin. Nallarna jag fick. Krya på dig hälsningarna från klassen, som lärarna kom till sjukhuset med. Röntgenbilden på mitt fem grader sneda ben och annat onödigt.

Att åka på precis samma plats, samma dag och samma tid… Kändes faktiskt helt okej! 13 år senare inser jag att själen läkt betydligt bättre än ärret på mitt ben 🙂