För jag vet att jag hade vaknat och haft ett oläst meddelande på telefonen om du levt. Du hade önskat mig grattis på namnsdagen och jag hade suckat med ett leende på läpparna för att det var så typiskt dig att komma ihåg. Och för att du var först, varje år.
Jag saknar dig också lite extra såhär på sommaren, när husvagnarna rullar förbi och det bubblar procenthalt i glaset till middagen. När jag säger till min rädda karl att getingarna inte gör någonting om man bara låter dom vara. Då hör jag hur jag kopierat din fras.
Jag är glad för att det finns mycket som påminner om dig, farmor. Nu när jag nästan har glömt hur din röst låter.