Månadsarkiv: januari 2016

Den trångsynta mamman!

Jag blev så shoppingsugen av det tråkiga vädret och lyckades övertala övriga familjemedlemmar 😉

image

Hittade inte riktigt vad jag var ute efter men tacka vet jag internet! Där finns heller inga busiga barn…

Astrid fick hårspännen till de få strån som ska vara lugg, samt pyjamasar som skulle provas direkt vi kom hem! 🙂

image

Ja, den är blå och det är bilar på. Men det finns tråkigt nog nästan inga plagg med fordon på i ”en tjejig färg”

Men det är nästan tråkigare att jag är så jäkla trångsynt med färgerna! 😉

”Om du frågar snällt så får du”

Så har vi sagt för att slippa de gap, skrik och gnäll som uppstår så fort hon vill ha saker och ting.

Vid vår lördags-brunch hände det… Astrid äter sin smörgås med skinka, sedan tittar hon på mig och säger med sin allra finaste ton: ”aa lill ha ott” 🙂

TROR NI VI HADE NÅGON OST HON TÅL HEMMA?! För övrigt var det hennes första fyra-ords-mening. Och det som känns mest elakt var att jag själv hade ost på min smörgås.

image

Men nu har mamman med världens sämsta samvete införskaffat ost! 😉 Och vi har haft en uuurmyysig lördag i hemmets lugna vrå ändå ♡

Rivstartar helgen tidigt

FREEEEDAAG! Och en ledig helg står för dörren, vad mer kan man begära? 🙂

Astrid vaknade strax före fyra imorse, så vi behövde ju knappast stressa iväg… Hann baka lite till kvällens ”kalas” och göra matlåda åt mig själv. Win win!

image

Ikväll däremot är vi alla så slut att inte ens godiset blir uppätet. Innan klockan åtta gick vi till sängen och jag sover garanterat inom en kvart. 😉

Godnatt och trevlig helg!

Jag är rädd för det som plågar dig.

Vår bvc-sköterska sa för en tid sedan ”Jag känner inte dig så bra, men jag ser att du är på någon slags bristningsgräns

Hon satte det. Exakt precis just där är jag. Totalt slut på att leva med känslan att någonting är fel. Att dagligen brottas med oro och ångest över vad.

Vi väntar ännu på provsvar från förra veckan. Astrid får strikt mjölkfri kost hemma och numera även på förskolan. Trots det ser hon ut som en ballong. Det gör så fruktansvärt ont i mig att se.

Lyssna på ditt mammahjärta, lita på magkänslan” har jag hört sedan Astrid föddes. Nästan lika länge har jag burit med mig känslan av att hennes beteende och mående vissa stunder, inte är normalt.

Men jag hoppas, hoppas, HOPPAS innerligt att jag för en gångs skull har fel.

image