har gjort det igen! Denna gång fick näsan ta smällen men allt hade såklart gått bra.
Min teori är att hon vill fram snabbare än vad benen förmår! Allra helst ute på dagis, där allt är nytt och spännande 🙂
Jag kom hem från akuten en timme innan klockan ringde. Därför gick jag emot mina principer och lät Astrid vara på förskolan till lunch, trots att jag själv blev hemma för dagen (på min sambos order!)
Nu väntar jag på att hon ska somna så att jag kan analysera mig själv 😉 Dags för medarbetarsamtal imorgon! Säkert en jättebra merit att jag var sjuk idag…
Idag har jag och Astrid varit lediga enligt schema! Underbart att vi får en ledig vardag tillsammans varje vecka ♡
Natalie kom hit på våffel-lunch och bus! Sedan hände det… Astrid lekte med allt i sin doktorväska. Jag fick lyssna på hennes hjärta med stetoskopet, som hon sedan själv tog på sig för att lyssna på dockan.
Alla ni vars barn har enorm läkarskräck, förstår vilket framsteg det är! 🙂
Jag hade förberett mig på en tuff lämning imorse. Ni vet, gråt som börjar redan på parkeringen och slutar med ett panikslaget barn som blåhåller ens jacka.
Tji fick jag för det har aldrig gått så bra! Astrid knatade in med sina banan-brallor och brydde sig varken om mig, snuttisen, pussen eller ordet hejdå.
Lyckan och lättnaden är obeskrivlig. Bättre start på veckan får man inte! ♡