Jag försöker att leva i nuet, allra helst när det gäller Astrid. Varje ålder har sin charm. Men idag kan jag inte låta bli att längta tills hon blivit så pass gammal att hon kan säga vad som är fel. Eller åtminstone peka vart det gör ont när jag frågar. Jag längtar också tills dess hon förstår att inhalationer och medicin är ett nödvändigt ont.
Det känns så dumt att säga men jag längtar verkligen efter att få använda mutor. För hur ska jag få dig att förstå, att äckliga medicinen kommer att ta bort slem och hosta? Hur ska jag få dig inse att inhalationerna gör det lättare att andas?
Det går inte att förklara för någon som är tio månader gammal. Och det känns värst.