Monthly Archives: november 2014

En rädd-period

Kalas hos mamma var dagens ”to do” och under paketinslagningen fick jag avbryta och trösta en panikslagen Astrid. Vi verkar befinna oss i en rädd-period. Saker som gått så bra tidigare (dammsugning, nysningar och prassel) har plötsligt blivit väldigt skrämmande för henne.

Om detta håller i sig till jul får tomten minsann slå in julklapparna i lakan!

received_818006288222764

En chans att leva

Den 21:a november kommer alltid vara ett speciellt datum för mig. En dag då jag för 11 år sedan fick en chans att leva.

På väg hem från hästfritids stannade vi till vid ett övergångsställe. Tittade vänster, höger, vänster. Amanda cyklade. Jag cyklade. Bilens lysen bländade mig. Jag vaknade upp flera meter ifrån där vi stannade. Jag hade voltat upp på bilen, krossat dess framruta med huvudet och voltat ner bakom bilen. Jag som inte ens kan göra en kullerbytta!

Det tog lång tid för ambulansen att komma. Mina föräldrar hann före. Jag minns ingenting av vad som hände eller sas innan min pappa satt vid mitt huvud. Allt var så ljust. Asfalten jag låg på kändes varken blöt eller hård. ”Är det här en dröm pappa?!” frågade jag flera gånger men fick alltid samma svar. Nej. Det var ingen dröm. ”Vem var det som körde?” hörde jag pappas röst. ”Jag” svarade en kille. Pappa frågade hur fort det gick. ”Jag hann bromsa till 65/70 när det small” Med dom orden var jag säker på att jag var död.

Ambulansfärden gick fort. När personalen som satt bak vid mig bad sin kollega att köra på lite och jag samtidigt kände ögonen slutas fick jag känslan av att jag aldrig skulle vakna igen.

Jag vaknade, naken. Ett benbrott och några nätter på sjukhus blev allt och jag är så otroligt tacksam för allt jag slapp missa. Tacksam för att livet gav mig en chans till.