Det är någonting som är jätte fel och jag vet inte vad. Astrid sover oroligt och vaknar av minsta lilla. Grinar i sömnen och vaknar otröstlig. När jag lyckats lugna henne vill hon leka oavsett om klockan är ett eller fem på natten.
Det spelar ingen roll vad hon ätit på dagen, hur hon sovit, när hon lägger sig för natten eller vart hon sover någonstans. Det är ALLTID samma visa. Vakna timmar, varje natt. Och vet ni? Det är vad man väljer när man skaffar barn. Vakna nätter och tidiga mornar. Och man klarar det. Förhållandet klarar det.
Johan intar soffan för att få några timmars sömn innan plikten kallar och jag ligger i sängen. Funderar på om det bästa sättet för oss att kommunicera är att skicka röksignaler. DET däremot, det tär.