Månadsarkiv: oktober 2014

Plats på förskola

Under förmiddagen fick jag ett samtal från en förskolechef. Hon ville veta om det datum jag skrev fortfarande stämde. April,  då hon är ett år och en månad hade jag skrivit på lappen jag skickade in veckan efter vi kom hem från bb. Jag hade liksom ingen aning. Vi har pratat om att hålla henne hemma till Augusti.

Efter samtalet var jag helt säker. Det blir ännu längre mamma och Astrid tid! Om vi vill att hon ska börja i April får hon börja på en då, nyöppnad avdelning på en förskola där det redan finns åtta andra avdelningar. För att sedan eventuellt förflyttas efter sommaren. Och jag tycker att hon är för liten för det!

Håller vi henne till efter sommaren då hon är ett och ett halvt år så är risken stor att vi får plats där vi önskat. Så nu ska mamman lägga sig och drömma om föräldradagar. Ett ständigt organiserat kaos.

Tack vare er

Jag har så otroligt fina människor runt omkring mig. Människor som gör att vårt vardagspussel och mitt liv, med alla dess tider, fungerar.

Efter en liten katastrof under morgonen med alldeles för lite bensin i bilen och spärrat kontokort, tog jag mig äntligen till Natalie som dukat upp för en god brunch. Kaffet smakar aldrig så bra som det gör med henne!

Under eftermiddagen lämnade jag Astrid hos mamma för att åka på akupunktur. Johan åkte direkt efter jobbet för att hämta henne igen och jag känner en sån tacksamhet till dessa människor. Utan er skulle det inte vara möjligt!

 

Förkyld bebis

När Astrid under gårdagen vaknade upp och helt plötsligt var förkyld från ingenstans, förstod jag att något var på gång. Febern har simmat precis på gränsen och hon kniper ihop munnen åt varm mat. Vilket hon endast har gjort en gång förut, vid tandsprickning.

Och mycket riktigt! En tand i överkäken har spruckit igenom och jag skymtar att tre (!) till står på tur. Lilla vännen ♡

20141027_100258

Tillsammans mot cancer

Ikväll är årets viktigaste kväll. Den kväll av alla 365 som jag är mera tacksam för livet. Den kväll då jag inser att ingen är odödlig.

Olika reportage visas. Det som berör mig mest är när barn är iblandade. Barn som förlorat sin mamma. Mammor som inser att dom måste lämna livet, långt innan dem är klara.

Jag blir ledsen. Får ångest av tanken att det kan drabba mig. Ändå tittar jag, ska prompt se hela galan. För det var DEN jävla sjukdomen som tog min farmor.

20141011_122856