Under vår kvällsritual igår (som blev väldigt försenad) gick jag som vanligt för att förbereda termos, flaskor och pulver för natten. Johan säger lite på skoj till Astrid: ”Kan du säga mamma?”
”MMAMM!” hör jag min alldeles egna dotter säga. Flera gånger! Tror ni jag blev glad? Nix. Jag fick dåligt samvete för att hon inte sa pappa också..
Fast idag blev jag skapligt varm i hjärtat under morgonleken. Mitt i allt tittar hon på mig och ljuder ”MAMA” Jag dog, där och då. Eller så fick jag bara mera lust att leva.