Månadsarkiv: augusti 2014

Lärt sig sitta

Sista dagarna har jag känt att Astrid sitter väldigt stadigt i mitt knä. Satte ner henne på golvet och HON KAN JU SITTA! I några sekunder sitter hon så fint på egen hand innan det vickar åt det ena eller andra hållet. Vår duktiga tjej!

Som ni alla vet är vi väldigt bra på att fira saker här hemma. Helst med något gott och onyttigt.. Det gjorde vi visserligen också men vi införskaffade en liten, smidig termos till Astrids vatten.  Och jag som klagar på kallt kaffedrickande fick en smart mugg. Undrar om pappan i huset tröttnat på sina gnällspikar?  😉

20140901_144341

Gnäll gnäll gnäll

Vi har lite av varannan dag period här hemma. Varannan dag denna vecka har Astrid varit solstrålen själv för att sedan göra en tvärvändning under natten och bli ett odjur dagen efter. Ingenting duger. Allting är bara usch och blä och gnäll. Gnäll, gnäll, gnäll – vad jag än gör! Det är inget skrik som skär i hjärtat, nej det är ett gnäll som får mig att vilja dra av mitt slitna hår. (Som om att dom kopiösa mängder hårstrån jag tappat inte var nog)

Jag ligger i badet. För allas bästa tog jag en paus från kaoset utanför dörren. Tack vare att jag vridit kranen till max hör jag inte vad som pågår, far och dotter emellan. Det brukar bli bättre när jag inte syns eller lägger mig i. Därför tänker jag ligga här tills vattnet blir kallt och mina tår hamnat i russin läge. Punkt.

Update: När jag snarare kokade sönder än blev ett russin kravlade jag mig upp och fann pappan och dottern: snarkandes. De båda hade somnat mitt i leken…

Kärlek i bakfickan

Jag har klurat på ett inlägg om den nakna sanningen. Ja ni vet, bakom glittret och dansen på rosa moln finns ju också en sorg. En sorg som påverkar mig som sambo och oss som familj. Jag vill inte säga för mycket, liksom inte trampa på någons integritet eller slita sönder ett privatliv. Men det är svårt. Ja, långt ifrån lätt att veta hur jag ska förhålla mig vissa dagar. Ska jag göra si eller så, stanna eller gå. Ge mothugg eller bara svälja skiten som jag själv ibland står som arrangör till.

Jag har undrat vad det är som håller en relation vid liv. Vad det är som gör att det fortfarande pirrar i magen på mig. Vad det är som gör att han älskar mig trots att jag är årets bitch (precis som alla andra år) Svaret är: alla små saker. Det där lilla extra. Som när han ber pizzerian om en extra dressing till min sallad eller kommer ut från affären med den där glassen jag egentligen inte behöver ha.

Idag kom beviset med posten. I smyg har Johan beställt ett bankkort till sig själv, med mig och Astrid som bakgrundsbild. Jag vet inte om det är en förolämpning att vi alltid kommer sitta i plånboken som gnider mot arslet på honom.. Men jag tar det som en kärleksförklaring!

2014-08-29 13.35.55

Antingen eller

En vän sa att detta är året då man antingen gifter sig eller går skilda vägar och hon har så rätt! Det måste ha varit rekord många bröllop denna sommar, själv har jag bevittnat två. Jag har heller aldrig hört att så många går isär som nu, själv kan jag nämna alldeles för många.

Mitt i samtalet kunde jag inte låta bli att undra vad av dessa två saker vi lutar mest åt. Skakade snabbt av mig den dumma tanken då man inte ska ta allt så ordagrant! Vi har fått Astrid och det känns ju som ett steg i rätt riktning 😉

”The minute you think of giving up, think of the reason why you held on so long” ♡

Ett barns leende

Det är något speciellt med barns leende, det liksom smittar av sig. Dess skratt berör ända in i själen.

Ler hon så ler jag, därför är jag glad idag. Jag och Astrid har haft en bra dag med en massa olika saker på agendan. Hon sov totalt två timmar sen vi gick upp klockan sju, men lika glad var hon för det.

Nu har Johan har åkt till jobbet. Astrid sover och jag inväntar paradise hotel med en tidning. Hittade en oöppnad ”vi föräldrar” från mars.. ja, nog var vi ganska upptagna den månaden 😉

20140823_102156