Månadsarkiv: juni 2014

Låt mig vara soldaten

Hur ska jag se på dig? Jag försöker att vara som vanligt. Lyssna när du behöver, trösta vid rätt tillfälle och prata om annat i vardagen. Men hur vet jag att det är rätt? Hur vet jag att det jag gör räcker till? Kanske finns det inget rätt, inte heller något fel. Jag känner mig otillräcklig även om jag säkert räcker alldeles perfekt.

”Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig
Jag kommer kriga för din skull och finnas där för dig
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, 

låt mig vara din soldat” /Elin

Alla pappor kan också

Tänk att det ska behöva hända något för att jag ska släppa min mamma-roll en stund och helt lämna förtroendet åt Johan. Jag vet ju att han kan men ändå ska jag lägga mig i! Inatt hade jag inget val. Då smärtorna var kroppens rop på hjälp ringde jag hem Johan från jobbet som i sin tur ringde ambulans. Nu är jag inlagd och känner stressen inför morgondagen. Det är begravning och jag ska vara med. Jag måste hem ikväll!

Jag har fått morfin och allt jag tänkt på är Astrid. När klockan blev fyra inatt tänkte jag att nej nu borde Astrid vakna och Johan ska ge henne mat. Innan det kommer hon skrika lite. Sen måste han komma ihåg och byta blöja. Hoppas det går smärtfritt till att få henne att somna om igen. Innan dom kom in för att hälsa på mig gick tankarna.. Hoppas han kommer ihåg att ta med sig mat och ombyte. Tänk om han tar på henne omatchande kläder? Hoppas han vet vart strumporna finns. Har han kommit ihåg att ge henne magdropparna? Ja ni hör ju hur höga förväntningar jag har på min sambo.. När jag är hemma tvekar jag inte en sekund. Och det kommer jag inte göra i fortsättningen när jag inte är där heller!

Johan kommer in på rummet med skötväskan och väskan med ersättningen på ena axeln. I andra handen bär han Astrids bilbarnstol innehållande en Astrid med matchande kläder! I väskan fanns ombyte, ersättning och en leksak! Pappor kan också, om dom bara får chansen. /Elin

Det heter typ kund nu

Jag såg en diskussion på Facebook (vart annars) om vad vi ska kalla de människor som på ett eller annat sätt får någon typ av vård. När jag jobbade på äldreboende/servicehus hette de boende. På sjukhus heter det patienter. Inom hemtjänsten pratar vi om brukare eller kund. Personligen hatar jag alla dessa.

Kund kallas någon som köper sig något. De äldre människorna i Sverige får alltså köpa sig hjälp. Plötsligt kallas dem för kunder och jag undrar vart på vägen dem slutade heta människor i behov av hjälp eller stöd?

Jag är varken röd eller blå. Har ingen aning om vilket parti jag ska rösta på. 
Men en sak vet jag. Sjuka människor är också människor. /Elin

Vill bara vara nära dig

Har ni också hört att småbarnsföräldrar glider ifrån varandra? Jag är redo att hålla med, på ett sätt. På ett annat sätt har vi aldrig varit så nära varandra. Vi tar inte längre varandra för givet och saker sker aldrig på slentrian. Tiden vi får över tillsammans värdesätter jag mer nu. Tänk att jag skulle bli så lycklig av att kunna ligga i sängen och prata med min sambo ända in till midnatt.

Du ligger bakom mig, andas mot min nacke. Håller om mig på ett sätt som ingen annan gjort förut. Ett sätt som visar att vi hör ihop. Jag vill känna din hud mot min, ha din kropp i min närhet och andas luften du andas. Alltid. /Elin

Sluta bara att härmas

Det är pinsamt hur Facebook får oss människor att ljuga om den verklighet vi lever i. Få oss att dra på ett positivt skal trots att insidan är kaos. Ljuger om hur bra midsommar varit utan att nämna hur lång diskussion det var bakom den där middagen. Skriver om allt ens sambo gör men missar att skriva allt han inte gör.

Jag märker själv att det blir mycket positiva bilder på Astrid med glada tillhörande texter, för att det är så nu. Det har varit ett helvete och vissa dagar har jag lust att lägga mammalivet åt sidan men för det mesta är det bra. Jag är så lättad över att den värsta tiden är över. Och det vill jag så gärna visa, då jag varit bitter en längre tid.
Men vad som stör mig är att jag genast får konkurrens. Någon timme, någon dag efter kommer en liknande bild med liknande text och jag blir rädd för att folk tror att det är jag som är dum i huvudet. Att det är jag som tävlar. Snälla, kom med något eget.
Detta är anledningen till att jag överväger att ta bort mitt konto.
Eller så får jag sluta uppdatera min status. Har inte bestämt mig. /Elin