Mitt liv har varit rikt på möten med andra människor. Möten som oftast gjort mig till en lyckligare och lite bättre medmänniska. Möten som har förändrat mitt liv. Sedan finns det möten med människor som vi kan se som onödiga. Jag tänker på alla de möten som tryckt ner mer än vad det lyft upp. Sådana möten har vi nog alla varit med om. Och det är viktigt. För utan de dåliga mötena hade vi inte heller kunnat uppskatta de lyckade. Är ni med i mitt i-natt-mössan-snackande?

Liggdelen är nu ett minne blott. Kommer aldrig mer tvinga ner Astrid i den efter att ha sett hur bra det funkade med sittdelen. Hon blir fyra månader på onsdag och jag tillhör en av alla de mammor som inte förstår sig på stress-mammor. De mammor som stressar fram sitt barns utveckling och börjar med sittdel med mera innan barnet är redo. Men nu går jag emot mig själv! Astrid satt så nöjd och glad i halvliggade läge. Sedan somnade hon (!!) och jag ändrade till helt liggande. I princip ligger hon lika mycket i båda delarna, så varför utmana ödet?!

Så bort med liggdel och på med sittdel.
Hej igen ni ljuvliga morgonpromenader! /Elin

Regnet öser ner och både cityfestivalen och suradagarna är i full gång. Jag imponeras av alla de människor som orkar göra sig snygga och faktiskt bidra med sitt umgänge i dessa evenemang en sån här kväll. Jag hade nog varit en av alla dom för bara ett par år sedan. Idag är jag mamma och alldeles bekväm för mitt eget bästa.

Under gårdagens titt på cityfestivalen dundrade vi fram med barnvagn över kullersten. Sedan kommer kommentaren: ”Det trodde man inte för tio år sedan, att man skulle gå här med barnvagn och ballong”

För fem år sedan var jag förfriskad och fri från förstånd. Det var kul, då.
Sedan fick jag nys om livet. Och jag insåg att det fanns något som var vackrare. /Elin

Vi hade en mysig kväll med några vänner på stan. Cityfestivalen var i full gång trots att regn och rusk hängde i luften. Vid ett utav stånden fick jag syn på en så otroligt söt t-shirt som bara fanns i storlek 80, idag är Astrid mellan storlek 56 och 62.. Men jag var tvungen att ha den! På framsidan var en tryckt text: ”När Gud gjorde papporna, gav han mig den bästa!!”

Sista tiden har hon verkligen fattat tycke för Johan och det är så kul att se! Skönt med lite avlastning också om inte annat. Men hon blir verkligen glad av att se honom. När hon är i min famn och Johan är i närheten, för att sedan gå iväg en sväng, börjar hon gnälla och fortsätter tills han kommer tillbaka.

”Om du inte fanns, vem vore jag då?
Du tände hoppet, som svek mig förut.
Jag gick i en dimma, från morgon till kväll.
Du fick mig att vakna och älska mig själv” /Elin

Det är ganska dålig stämning här hemma vid nattningarna, dag som natt. Astrid är inne i en klängperiod, den värsta hittills, och panikskriker av allt som ger antydan till sömn. Det vill säga om jag lägger henne i sovposition, går en promenad med vagnen eller åker bil. Det är som gjort för ett tredje världskrig. Ett världskrig jag just nu inte har rustning till att klara av.

Astrid skriker. Vi får skrika till varandra för att kunna kommunicera.
Och för en stund får jag känslan av att det här kan gå åt helvete. /Elin