Månadsarkiv: maj 2014

Blev plötsligt så tungt

Just ikväll är jag svag. Johan sover. Astrid sover. Jag ältar.
När ska tankarna lämna mig? När ska jag kunna gå vidare och fortsätta leva i min lyckliga bebisbubbla på heltid?

Jag tänker igenom allt, försöker minnas detaljer. Tills det känns som om att jag ska gå sönder. Kryper närmre Astrid och lyssnar till hennes andetag. Vill väcka Johan och be honom hålla om mig. Älskling, håll om mig så att jag inte faller isär. För det är exakt så det känns. Jag kommer gå sönder och bara ni kan göra mig hel. /Elin

Du som tappat hoppet

Till dig som någon gång upplevt sorg. Till dig som har dåligt självförtroende. Till dig som fått missfall. Till dig som tycker att skolan är piss. Till dig som har en tuff graviditet. Till dig som kämpar med vikten. Till dig som har ett förhållande, du tror är på väg käpprätt åt helvete. Till dig som känner dig ensam. Till dig som får ångest av tanken på pengar. Till dig som upplever din vardag som kaos. Till dig som tröttnat på bebis-skrik. Till dig du kära medmänniska vill jag säga en sak.

Det går över. Även brustna hjärtan kan läka. Ett tappat självförtroende kan plockas upp. Allting löser sig, på ett eller annat sätt. Tro mig.

I huvudet har jag gjort slut med min sambo både en och två gånger. I huvudet har vi fått ekonomisk kris tusen gånger om. I huvudet hoppade jag av skolan varje fredag. I huvudet har jag skakat Astrid i ett desperat försök att få tyst på henne. Men läs vad jag skrev, i huvudet. Det är skillnad på huvud och handling, tankar och verklighet.

Vi är inte mer än människor. Livet är upp och ner.
Men glöm inte vad jag sa. Det går över. Jag lovar. /Elin

Ni som bara tar efter

Är det inte ganska otroligt hur två graviditeter kan ha exakt samma förlopp, med två dagars fördröjning? Ganska sjukt att de två bebisar som legat i olika magar sedan kommer ut med några veckors mellanrum och ändå har exakt samma utveckling?! Sånt gör mig både irriterad och besviken. Ska jag behöva sluta skriva om hon som är mittpunkten i mitt liv?

Mitt inlägg om ersättning verkar ha fått halva Västmanland att vilja sluta amma och det var inte tanken! Helt plötsligt finns andra bebisar som från ingenstans inte längre blir mätta eller har slutat tagit bröstet. Seriöst, lägg av. Hade jag kunnat hade jag låtit Astrid äta av mig i sex månader! Ni anar inte hur ont det gör i hjärtat när Astrid, i väntan på att flaskan ska bli sval, vänder sig mot mig och pickar på bröstet.

Vi får inte sova hela nätterna och det är inte så jävla smidigt.
Så ni som kan råder jag absolut till att fortsätta amma, försök!
Och snälla snälla snälla. Skaffa er egna personligheter. /Elin