Hej finisar!! Har försökt skriva detta i flera dagar men har bara gråtit så mycket så det har inte gått…
Har haft en väldigt tung vecka och varit så otroligt ledsen.. Vi åkte hem en vecka tidigare från semestern för att himlen plötsligt fick den finaste ängeln.. Är förvånad över hur mycket tårar ögonen kan producera det finns lixom inget slut på dom… Känner mig så tom på något vis som om en bit saknas och ständigt tryck för bröstet känns som om det hela tiden är nån som klämmer mig eller sitter på mig så det är hela tiden lite svårare att andas… Att vara så ledsen och samtidigt behöva vara den som torkar barnens tårar för dom är lika ledsna dom.. Har så svårt att skriva om sånna här saker men hon va den jag älskade allra allra mest henne jag var med varje dag när jag var liten ville inte gå på dagis så fick jag vara hos henne i stället, varje sommar så åkte vi bara hon och jag till Gotland, För henne berättade jag allt, hon som fick veta att jag var gravid alla tre gångerna innan jag äns sagt det till barnens pappa.. Min förebild min bästis mitt allt min lilla mormor.. Finns ingen annan jag står så nära som jag va med henne.. Det första barnen ville göra när vi kom hem var att åka hem till hennes hus.. Allt doftar henne där och det kändes typ som att hon var där med oss barnen tog med kudde och mjukdjur som doftar henne som dom sover med nu… Att berätta för barnen var nog det svåraste jag någonsin gjort.. De avgrunds vrål som kom ur Matteo och Kiwis ben bara gav vika och hon föll i hop på golvet när jag knappt fick fram orden för rösten gav vika för gråten hela tiden.. Som vi har gråtit och saknat.. Vi har ju alltid åkt dit flera gånger i veckan sen Matteo var bebis.. och varje lov eller helg när jag sagt oki idag får ni välja vad ni vill göra.. Lekland? Skansen? Bio? Bounce? Så har barnen alltid valt vi vill åka till gammelmormor.. Att vara 95 år gammal och stå högst upp på listen av det roligaste som finns att åka till av barnbarns barnen det säger väldigt mycket om vilken underbar person hon var… Det går inte en minut utan att jag tänker på henne…. Min finaste underbaraste….
Bilden är från en av det sista kvällarna i Montenegro…
Beklagar verkligen! Skickar massor med kramar
❤❤❤
Kramar!
tack kram!! <3<3
❤️
<3<3
Åh så fint beskrivet. Blir alldeles tårögd?
åh men tack snälla! kramar
Man kan ta på din smärta i din text, så fint skrivet och så otroligt ledsamt. Massor kramar
åh tack för fina ord! kram
Så fint du skriver om fin mormor ❤️. Beklagar er sorg ?
åh tack så mycket! kram
❤️
tack! kramar
Beklagar sorgen fina du ❤?❤
Åhl tack fina detsamma!! himlen har fått två väldigt fina änglar!!