VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

JAG BLIR LIKA LEDSEN

<![CDATA[

OBS, inlägget skrev jag för några veckor sen och tårarna bara rann. Jag kunde inte publicera den då jag inte skrev klart den men nu är den färdig. Jag har kanske redan skrivit om detta tidigare men vill gärna dela med mig isf ännu en gång. <3

——-

Varje gång jag ser gamla bilder eller videoklipp på Bagdad från 90-talet blir jag otroligt ledsen och nästan tårögd. Man kan fråga sig varför när jag endast var cirka sju år gammal då vi flydde från Irak, jag minns att jag kanske gick andra klass och året var 1999. 

Jag följer en sida på Instagram som endast uppdaterar om min hemort, Bagdad. Dem har lagt videoklipp från år 1992 flera gånger och varje gång jag ser den känner jag mig kvävd på känslor. Jag tänker, vart var min mamma och pappa då? Älskade min mamma mig då när jag var ett år gammal? Hade hon börjat planera att överge mig? Hur hade mitt liv sett ut om Bagdad alltid stannade vid samma skick som år 1992? Varför splittrades vi? Osv… Bara massa funderingar.

Jag minns så himla mycket från min barndom, jag minns min förskola, skola, område och våra grannar. Jag minns sista gången vi körde förbi min skola med taxin, det var en tidig morgon och jag visste att det skulle vara allra sista gången som jag fick se min skola. Vi flydde till Turkiet och livet blev inte lättare där, i Turkiet fick jag titta på barnen från fönstret när dem gick i skolan för jag kunde aldrig gå i skolan. Dels för fattigdomen men även för att vi inte visste hur länge vi skulle stanna i Turkiet. Vistelsen i Turkiet som flyktingar varade över två år, nästan tre år.

För mig handlar inte kriget om bara bomber utan kriget har alltid varit grunden till en splittrad familj/släkt för min del. Idag bor alla på olika håll pga det eviga kriget i hemlandet. Vi har blivit främlingar, kriget har förstört våra familjeband. Idag följer jag min syster som bor i USA via Snapchat som om hon vore en främling.

Min klass i Bagdad, bilden är kanske från 1997 eller 1998. Varje gång jag ser bilden tänker jag, lever alla kvar? <3

]]>

Kommentera

Annons

Shia & sunni del 2

<![CDATA[

Jag får väldigt många frågor kring våra inriktningar hemma från gruppen, bloggen osv. Jag har skrivit om detta flera gånger här på bloggen men tänkte att jag kan skriva lite mer med tanke på att just idag delade vi ut mat efter Ashura. Det är en högtid för främst shia muslimer men många andra människor runt världen sörjer också, delar mat osv. Jag har hört historien kring Ashura men har tyvärr glömt stora delar av det. Första gången jag hörde historien började jag gråta för det som har hänt har varit otroligt sorgligt.

Det jag vill komma fram till är att jag får oftast frågan hur det funkar med våra inriktningar just hemma. Helt ärligt jag känner inte av det så för det finns fler likheter än olikheter, jag hänger liksom inte upp mig på olikheterna utan tvärtom blir mer nyfiken över det. Jag har skrivit tidigare här att jag kan inte minnas att vi har tjafsat om just våra ”skilda” inriktningar utan vi brukar mest tycka att det är konstigt hur människor inte kan komma överens pga olika inriktningar. I vårt fall har det varit att vi har respekterat varandras inriktningar oavsett, vi kan kritisera olika punkter själva utan att den ena tar illa upp och lär oss av varandra helt enkelt. 

Många undrar också över vilken inriktning Liyana kommer att följa, vi lär Liyana det vi kan hemma och när hon är mogen nog kan hon själv söka sig kunskap om hon finner ett intresse. Vi känner absolut inget intresse till att dela in oss i olika fack hemma eller leta efter olikheter utan tvärtom vi fokuserar mer på likheterna! Det jag har skrivit handlar om oss, våra tankar och handlingar, alla får i slutändan göra som dem vill men så gör vi i vår lilla familj! <3

Vi delade ut såna boxar med mat idag och efterrätt. Dem flesta delade ut mat förra veckan men svärfamiljen kunde inte förens denna helgen.

]]>

Kommentera

Annons

ÖVERRASKNING

<![CDATA[

Asså det här med överraskningar och vår familj hahah det funkar inte!! Vi kan aldrig hålla hemligheter i samband med överraskningar utan måste alltid avslöja det. Jag kunde dock hålla mig lite bättre än vanligt för några veckor sen när Hamodi fyllde år annars avslöjar jag det efter fem minuter typ haha!! 

Vi ska iaf på en föreställning för barn med figurer som Liyana följer, det är på arabiska och det är ändå stort att dem kommer till Sverige (Helsingborg) jag taggade Hamodi idag på facebook om biljetterna han skrev dem är slut hahah sen skrev han på sms att han redan hade bokat men ville egentligen överraska oss. Som sagt svårt att ha övervakningar i vår familj haha!!! <3

Till er som inte kan arabiska kändisar så kommer två stora personer som sjunger men ni ser Hamodi verka inte vilja överraska mig med det haha!

]]>

Kommentera

Annons

HABIBIII <3

<![CDATA[

Jag brukar slänga ifrån mig då och då till Hamodi ”Hur ofta köper du blommor till mig egentligen?? Du gör aldrig något romantiskt” hahahaha!! Hamodi brukar svara med att ”Du sa ju att jag inte behöver köpa blommor mer när du köpte plastrosor?” Hahah och det är faktiskt sant för Hamodi sa nej när jag skulle köpa plastrosor en gång och då sa jag habibi du behöver aldrig köpa riktiga rosor till mig mer ifall jag köper dem hahah!!

Iaf, förra veckan var jag ju extra trött & sjuk. Hamodi ringde mig tidigare än vanligt efter jobbet och bad mig att titta ut från balkongen. Jag fick panik tänkte nu kommer han skälla ut mig pga min pinsamma parkering som jag hade gjort lite hastigt hahah! Så ser jag honom komma där med massa rosor!!! <3

]]>

Kommentera

Annons

FÖRÄLDRAMÖTE

<![CDATA[

Förra veckan var vi på Liyanas förskola i samband med föräldramöte. Det var verkligen ett givande möte då vi fick se vad barnen lär sig, hur dem badar inomhus osv. Liyana går ju på en simförskola och just för yngre barn finns det en pool där dem badar en gång i veckan fram tills dem blir lite äldre sen blir det simhallen. 

Jag känner mig jätte nöjd över Liyanas förskola, väldigt duktig personal och otroligt trevligt bemötande! Liyana går ju inte till förskolan varje dag då min svärfamilj hjälper oss men det är helt klart viktigt med en bra förskola. Jag har föräldrar i min omgivning som inte alltid är glada kring förskolan och det känns inte alls bra när man hör sånt! 

Jag hoppas att vi hittar en bra skola när det blir dags för Liyana att börja skolan. Sjukt vad snabbt tiden går och att man redan nu måste börja titta över skolor. Vi har kontaktat några engelsktalande-skolor men dem flesta tar inte emot barn under 10 år så vi letar fortfarande. Jag ska försöka hålla er uppdaterade! <3

]]>

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna