VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

FYRA BLIR FEM

Hur ska jag börja detta inlägget egentligen?

Kan väl säga att jag har varit ganska off från bloggen pga jag har haft såååå många tankar i huvudet. Har inte alls mått bra! För några veckor sen plusade jag och det har varit fram och tillbaka kring att behålla bebisen eller att göra abort. Har gråtit så många dagar då jag har känt att jag inte kan gå igenom en abort samtidigt hur ska livet vara med tre små barn? Elijah är så liten, vi har precis öppnat ny verksamhet osv osv.

Först var tanken abort, jag var på sjukhuset men dem hittade inte fostret och var rädda att graviditeten hade växt utanför livmodern. Fram och tillbaka med tester tills fostret hittades, jag fick se fostret och hur hjärtat slog. Läkaren berättade om hur en medicinsk abort skulle gå till och där slutade jag lyssna. Jag bara tänkte ”detta kommer jag ALDRIG att göra”. Hur ska jag ta en tablett som stoppar ett liv som är hälften jag, hälften Hamodi? Jag bröt ihop, pratade med familj och vänner. Hamodi var väldigt tydlig redan från början om abort, han är väldigt emot abort men han pussade mig och sa att jag bestämmer i slutändan.

Det har varit extremt tufft men jag väljer livet till det här fostret, bebisen ska leva bland oss och sina syskon. Vi har alltid velat vara en stor familj, kanske inte så snabbt men vi har alltid älskat barn och att våra barn ska ha flera syskon. Nu är jag fortfarande väldigt tidig i graviditeten men väljer att dela med mig för att ni ska kunna följa med oss på våra nya resa och jag kan tänka mig att det finns många där ute i min situation så just därför vill jag dela med mig! Detta är en stor gåva från Gud ❤️


Annons

Kommentarer


  1. Hanna 12 mars, 2019 on 00 Svara

    Hej Linah. Har precis fått min bebis. Han är två månader och en halv.
    Storebror fyller 2 i juni.
    Det är exakt 1 och et halvt år mellan dem.
    Kände precis som dig när jag visste att jag var gravid med nummer två.
    Min äldsta son var alltså inte ens 1 år när jag plussade förra året ungefär samma tid som nu.

    Men nu känner jag att jag är lycklig och att det var menat att min son skulle få ett syskon.
    Det är tufft men det blir bra i slutändan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna