Tack för all stöd kring min förlossning, sjukt många har hört av sig privat och visat så mycket stöd! ❤️
Idag tänkte jag blogga om något annat som faktiskt chockade mig. Efter min förlossning var det flera personer som skrev mer eller mindre att dem led med mig för att jag inte har en mamma i livet och att det måste vara svårt att föda barn utan sin mamma. Wow, jag måste säga att personligen hade jag aldrig sagt så till en annan person även om personen är offentlig för jag vet inte vilka sår jag öppnar dessutom finns det så många ute i världen utan mamma, pappa, syskon, vänner, partner osv. Jag gillar inte heller när någon ska ”tycka synd” om mig, sån har jag varit sedan ett barn.
Men till frågan, helt ärligt har jag aldrig ens reflekterat kring det för det är inte första höjdpunkten i livet utan min mamma. Jag har varit utan henne i över 20 år där jag tog studenten, körkortet, examen, gifte mig, fick Liyana och nu Elijah så det är ingen direkt nyhet att hon inte finns i mitt liv eller att jag ska sitta ner för att tycka synd om mig själv. Det är snarare mer synd om henne som har valt att missa allt detta från hennes dotters liv om ni förstår hur jag menar? Jag menar absolut inte nu att jag aldrig saknar min mamma för jo jag är precis som alla andra här på jorden, jag hade velat ha henne vid min sida men ju äldre jag blir desto mindre blir känslorna tyvärr! För att förtydliga till er nya läsare, min mamma lever men valde för länge sen en annan väg. Vi har pratat till och ifrån men till slut för några år sen gav jag mer eller mindre upp för jag såg inget intresse i henne gentemot mig. Jag snokar dock på hennes liv långt ifrån då och då för att säkerställa att hon ändå mår bra!
Har då och då läst i din blogg nu på sista tiden men den här gången vill jag verkligen bara ge dig en kram och säga att du är stark och må Gud följa med dig och lysa din väg. ??
Åh vart kommer sparkdräkten ifrån?
Next <3