Jag behöver er hjälp!
Jag letar just nu efter en barnförsäkring som är bra för Nowa. Jag har kollat runt lite på olika sidor men tycker mest att det känns som en djungel med tusen olika val och alla försäkringar känns ganska lika! Det viktigaste för mig är att hon får en bra försäkring som täcker upp om hon skulle bli sjuk eller behöva vård.
Det finns massor av privatförsäkringar som verkar bra och som ger snabbare rätt till vård, men vilken ska man välja? Vad betalar ni idag för era barnförsäkringar, och har ni någon som ni kan rekommendera?
Uppskattar all er hjälp <3
Kram!
Min lilla skatt <3
KommenteraIdag slog jag upp min nya almanackan och fick en chock! Det är första advent om exakt en vecka! Va? Är det bara jag som inte alls hänger med? Vad hände med hösten? Det är mycket som har hänt denna höst, kanske är det därför jag nästan rentutav missat att den har passerat förbi i ett svisch.
När jag var lite yngre så var jag inget riktigt fan av julen. Jag är uppvuxen med skilda föräldrar och det har bidragit till att jag behövt pendla många mil varje jul för att hinna med att vara med alla. Oftast har man inte så många dagar ledig under julen, så många gånger har jag känt att julen känts stressig, och inte så rogivande som man alltid tänker sig den.
Men de senaste åren har min uppfattning kring julen förändrats. Jag uppskattar julen på ett helt nytt sätt. När man skalar bort all julstress som tyvärr är svår att komma ifrån precis innan, så är julen en tid som är avsatt för att vara med sina nära och kära. Min familj, som många andra, är utspridda över landet med många mil mellan oss, men på julen så möts alla under samma tak. Det tycker jag är super mysigt och är en tid jag verkligen uppskattar.
Någonting annat som jag också uppskattar med julen och förberedelserna inför den är julbaket. Det är ett annat tradition som bidrar till att träffa nära och kära. Jag och mina vänner har som tradition att varje jul köra ett stort julbak tillsammans. Vi bakar saffransbullar, dricker glögg och snackar skit en hel dag. Så mysigt, och vem älskar inte saffransbullar! <3 Förra året bakade vi saffransbullar med mandelmassa fyllning och även en annan variant med vit choklad. Undra vad det blir i år? Någon av er som har något bra tips? 🙂 Receptet på saffransbullarna vi bakade förra året, hittar ni här.
Bilder från förra årets mästerverk!
Förra året försökte jag och Kevin att hitta några roliga jultröjor för att spicea upp julen lite till. Men vi var ute alldeles för sent, jag minns att varenda jultröja var slutsåld på nätet. Kanske ska överraska honom med en i år, någon som har något roligt tips på var man kan hitta tröjor med lite blinkande lampor eller liknande? 😀 Desto nördigare desto bättre! 😉
Undrar om Kevin skulle uppskatta om jag beställde hem den till höger 😉
Jag gjorde en snabb sökning och hittade även dessa träningstights, kanske kan vara något för adventspassen från och med nästa vecka, vad tror ni? 😉 Den som vågar får en julklapp! 😉
Hoppas ni hinner njuta lite av den lilla snön som kommit och att ni hinner få lite julkänsla denna vecka. Jag ska verkligen försöka komma ikapp och börja planera lite inför julbaket 🙂 Har ni några roliga recept så dela mer än gärna med er!
Kram <3
Sponsrat inlägg
Kommentera (2)
Hej på er,
Jag har tidigare delat med mig av ett recept på RAW SNICKERS BARS (se recept här). De blev så populära här hemma att jag nu försökt att hitta ett lite ”enklare” recept som ger fler bitar, så de räcker längre! 🙂
Den här har ett nytt krämigt lager ovanpå, gjord på banan som sötningskälla. Receptet ger ca 16 st bitar med en kladdig choklad raw botten och en krämig jordnötssmör topping. Perfekt att ta fram och bjuda på när man får besök hemma!
RAW SNICKERS CHUNKY BITES
Botten:
2 dl paranötter
2 dl jordnötter (saltade)
20 st urkärnade dadlar
1 dl kakao
1/2 dl kakaonibs
1 tsk vaniljpulver
1 tsk salt
Topping:
4 st bananer
2 dl jordnötssmör
1 dl kokosolja
1,5 msk kakao
Garnering:
1,5 dl lätt krossade jordnötter (saltade)
50 g sockerfri mörk choklad (85%)
Gör såhär:
Bitarna förvaras i fyren och plockas fram några minuter innan servering.
Näringsinnehåll (per bit):
Kcal: 318
Protein: 7.4 g
Kolhydrater: 21.4 g (varav 13.9 g naturligt socker)
Fett: 22.6
Botten
Topping
Färdiga Snickers chunky bites med garnering i ugnsform
Kommentera (1)
Nowa ca 20 h gammal ❤️
Det har nu gått två veckor sedan Nowa kom till världen och det är först nu jag känner att jag kan dela med mig av min förlossning. Det har varit så mycket att ta in de här veckorna och jag har verkligen behövt reflektera och landa i allt som hänt. Så glad över alla era fina meddelanden. Ni är många som undrat över hur just förlossningen gick, så här kommer ett helt inlägg om hur allting gick till och mina reflektioner kring det.
Jag vaknade vi 04.15 under natten mellan söndag till måndag av en värk i magen som påminde mig om mensvärk, men den här satt mer i ryggen. Många har frågat mig om jag kände på mig någonting innan, men jag kände mig helt som vanligt när jag gick och la mig 4 timmar tidigare.
Vid 04.45 började jag att timea värkarna för att se hur ofta de kom och hur länge de varade. Då var det ca 4-5 min mellan varje värk, och värkarna var milda. Jag ringde då in till SÖS förlossning och meddelande att jag trodde att någonting var på gång. Grattis, sa barnmorskan som svarade och bad mig att ta alvedon och ställa mig i duschen och duscha varmt om värkarna blev starkare. Hon sa att värkarna kommer bli mer intensiva och tätare, och när dom blir det, så ringer du in igen.
Precis innan samtalet till SÖS väckte jag Kevin som yrvaket kollade på mig, när jag sa, att nu är det nog dags! Jag har aldrig sett honom vakna till så snabbt trotts att det var mitt i natten, haha. Vi gjorde frukost tillsammans och kröp tillbaka ned i sängen och började kolla serier. Jag hade för ont för att somna om, men jag tror också vi var alldeles exalterade. Så vi höll varandra sällskap istället och hjälptes åt att timea värkarna.
Vid 10 tiden så hade intensiteten på värkarna ökat och mellanrummet i vilan minskat. Jag hade nu 3 värkar på 10 min och jag ställde mig nu i duschen för att duscha varmt. Det var så skönt och hjälpte verkligen. Jag hade fått tipset av en vän till oss om att införskaffa en pilatesboll, som man kunde sitta på i duschen, och det hade jag gjort. Så där satt jag, på min pilatesboll och duschade tills huden blev till russin. Kevin satt bredvid på toalettstolen och spelade musik och vi skrattade åt allt och ingenting, tror nog att vi var lite nervösa. Men vi hade också innan sagt att vi skulle försöka göra detta så roligt det bara går. Så vi små dansade i pauserna och lyssnade på en spellista som vi förberett för detta tillfälle.
När jag kom ut från duschen drygt 1 timme senare så började jag känna att mina värkar var så pass intensiva att jag ville åka in. Jag var rädd att allting skulle gå snabbt och att hon skulle bestämma sig för att komma i hallen, haha. Eftersom det är första gången, så visste jag såklart inte hur intensiva värkarna skulle vara innan man åkte in. Men jag hade nu 4 värkar på 10 min och barnmorskan tyckte då att det var dags att komma in. Vi packade (läs Kevin) ihop det sista i väskorna och ringde en taxi.
Vid 11.30 tiden var vi inne på SÖS och fick ett rum. Barnmorskan som jag träffade frågade mig lite frågor kring hur min graviditet varit och om jag hade några specifika önskemål. Jag hade inte skrivit något förlossningsbrev, då jag inte målat upp någon specifik bild av hur jag ville att min förlossningen skulle gå till. Jag förklarade istället för BM att jag var väldigt öppen inför vad som skulle hända och att jag önskade stöttning och råd från dom under hela tidens gång. Det enda som jag visste, var att jag ville ha epiduralen, när det var dags för det.
BM gjorde olika kontroller och bekräftade att jag hade täta värkar, men att det tyvärr inte hänt så mycket, jag var fortfarande i latensfasen och hade bara öppnat mig 1 cm. Jag fick då valet att åka tillbaka hem, eller ta en promenad för att försöka skynda på förloppet lite. Vi valde att ta en promenad. 2 timmar vandrade vi runt på Södermalm och satte oss på en Sushi restaurang i närheten och försökte få i oss en lunch. Det var nog ingen på den här restaurangen som missade att jag satt där med förlossningsvärkar och många var fram och önskade oss lycka till, haha! Jag ville mest sjunka genom jorden och göra mig själv osynlig just då.
Vid 15 tiden var vi tillbaka på SÖS och BM konstaterade att jag fortfarande var kvar i latensfasen. Jag hade väldigt täta värkar och något som dom kallar för ”pinvärkar”, dvs värkarbetet är i full gång, men det händer väldigt lite. Jag fick då ta ett bad för att försöka slappna av och vila lite. Vi hade packat med massa gott som vi skulle äta, men jag var vid den tiden inte sugen på någonting! Fail. Jag minns att jag tvingade i mig några bitar naturgodis för att få lite energi när jag låg där och skvalpade.
Vid 19 tiden på kvällen hade jag fortfarande inte tagit någon bedövning, och värkarna var fortfarande täta. Men tyvärr så konstaterade BM ännu en gång att jag fortfarande var kvar i latensfasen. Där och då kände jag mig väldigt uppgiven. Jag tyckte jag hade så ont, och vägen fram till målet kändes så lång. BM tyckte då att det var bättre för mig att vi stannade av det hela så jag fick vila, och förklarade att det bästa vore om jag gick med på att ta en sovdos. En sovdos är läkemedel som stannar av värkarna och smärtlindring, som gör att man kan sova en stund. Jag lyssnade på henne, även om det var det sista jag ville göra just då. Vi fick då lämna förlossningen och fick ett annat rum där det fanns två sängar så att vi skulle kunna sova en stund.
Inne på rummet fick jag ett läkemedel som stannade av värkarna och morfin för smärtan. Vi fick sedan beställa in mat. Vi åt snabbt upp maten och gick sedan och la oss, eller iallafall jag. Det var fantastiskt skönt att vara värkfri (även om jag var lite frustrerad över att jag nu visste att allt skulle stanna upp) och jag som var utmattad somnade fort. Men bara en timme senare så vaknade jag av värkar igen. En BM kom då in och berättade att ibland går det inte att stanna av värkarna, har kroppen bestämt sig för att det är dags så är det så. Så då var det bara att köra igen. Vi låg kvar på samma rum tills jag var tillbaka på 4 värkar på 10 min, sen blev vi förflyttade till förlossningen igen.
Väl nere på förlossningen igen, klockan är nu ca 01.30, bekräftade dom att jag nu passerat latensfasen och skulle kliva in i nästa steg av förlossningen. Jag hade nu så pass ont att jag bad om bedövning. Jag valde att ta Epiduralen (ryggmärgsbedövning) och fick därför invänta en narkosläkare som skulle komma och sätta den på mig. Fram tills att han kom fick jag prova lustgasen, som hjälpe mig litegrann. De ökade dosen på lustgasen och den blev mer effektiv. Det kändes lite som att man blev salongsberusad. Men ruset släppte fort, ca 20- 30 sekunder efter att jag andades utanför masken. Så fort värken kom så började jag att andas i masken och det gjorde att man tog bort lite av ”toppen” på värken.
Vid 03.00 tiden, hade narkosläkaren satt ryggmärgsbedövningen och det kändes lite kallt i ryggen när jag fick bedövningen injicerad. Ca 15 min senare var det som att jag fick livet tillbaka. Wow, ryggmärgsbedövningen var helt magisk. Jag minns att jag tänkte att nu klarar jag allt. Detta kommer bli lätt! Jag tackade alla barnmorskor för att jag fått epiduralen och sa att dom var änglar, haha. Jag vinkade till dom när dom kom in och sa ”Hej, nu är jag Lina på riktigt. Ledsen om jag inte var så social tidigare!” ?
Dom skrattade och sa att dom var vana och förstod precis hur jag kände!
Innan jag fortsätter att skriva så vill jag bara här lyfta ett STORT RÖTT HJÄRTA till alla fantastiska barnmorskor på SÖS. Under hela min tid (ca 30 h) på SÖS så hann vi med hela fem skiftbyten. Dvs vi bytte barnmorskor fem gånger, och ALLA var fantastiska! Dom gjorde min förlossningsupplevelse till någonting bra, trotts att det tog lång tid och var det mest smärtsammaste jag varit med om. Både jag och Kevin är så positivt överraskade av hur fantastiska ALLA var. Om vi bestämmer oss för att skaffa fler barn, är min största önskan att jag får föda på SÖS igen. Hade önskat att man kunde åka dit nu efteråt och ge alla en stor kram och berätta för dom ansikte mot ansikte om vilket fantastiskt jobb dom gör ?
Tillbaka till berättelsen..
Kl 07 gick mitt vatten och efter det så gick allting fortare. Jag öppnade mig resterande centimetrar på ca 6 timmar. Värkarna blev allt mer intensiva för varje timme som passerade och jag fick påfyllning av epiduralen med jämna mellanrum. Jag använde mig även av lustgasen under värkarna. De sista timmarna här är liiiite luddiga för mig. Det jag minns starkast är Kevins röst. Han vägleder mig och påminner mig om hur jag ska andas när värkarna kommer. Vissa värkar tappar jag det och då har jag Kevin där som ständigt puschar och tar mig tillbaka, påminner mig om hur jag ska andas.
I slutfasen, precis innan jag skulle kliva in i krystfasen, så vet jag att BM försökte få mig att röra på mig, för att lillan skulle flytta sig nedåt. Detta var enligt mig den fasen som gjorde mest ont. Kanske berodde det på att jag visste att jag inte var framme i krystfasen ännu, och att värkarna nu var väldigt intensiva.
Jag har ingen aning om hur lång tid detta varade, jag har helt tappat kollen på klockan. Men till slut vet jag att BM sa åt mig att det var dags för att börja krysta. Då hände det någonting inom mig. Jag visste att nu är det fan snart över. Äntligen får jag börja jobba! Jag ville inte längre ha någon lustgas då jag kände att jag måste vara 100% närvarande. Jag var så fokuserad på uppgiften och var verkligen heeeelt inne i mig själv. Jag tror att det är den här fasen som många kvinnor beskriver som att man plockar fram någon slags ”urkraft” inom sig. För allting runtomkring mig försvann. Jag vet att det var flera barnmorskor där inne, men jag minns bara svagt en som gav mig instruktioner om att ta i, eller inte ta i. Även här minns jag Kevins röst starkast. Vi var verkligen ett team, och vi båda visste att det här är det sista!
Jag tror att krystfasen varade i 30 min. Men både jag och Kevin har svårt att uppskatta tiden här. Men jag minns att jag frågade BM någon gång under krystfasen om en uppskattning på tiden som var kvar. Då sa hon 20 min, men när vi var klara sa hon att jag klarat det på 10 min. Så fort hon var ute så släppte all smärta! Lillan skrek rätt ut och BM la upp henne direkt på mitt bröst. Den känslan slår ALLT jag någonsin upplevt i känsloväg. Lättnaden tillsammans med kärleken som slår en är enorm. Glädjetårarna sprutade och jag kunde inte sluta stirra på den här lilla tjejen som jag upplevde som största möjliga perfektion ❤️
Tisdag 6 november, klockan 15.41 är ett datum jag alltid kommer minnas. Älskade Nowa ❤️
Till alla er som snart står inför en förlossning, ta in tillfället, även om det är smärtsamt är det är helt unikt. Våra kroppar kan det här, det är bara att följa med den.
Vi stannade på BB hotellet i två nätter innan vi till slut åkte hem. Det var så skönt att landa där tillsammans och samtidigt ha stöd av en barnmorska när frågorna börjar komma. På torsdagen var det dags att åka hem. Vi beställde en taxi, packade ihop våra väskor och packade ner lillan i sitt babyskydd. Vi hade inte testat babyskyddet innan och fick plocka fram instruktionsboken för att veta hur vi skulle knäppa fast henne, haha. Vi skrattade åt oss själva och vilka nybörjare vi var i föräldrarollen. Hur skulle det här gå? Så fort vi satt oss i taxin och den började rulla så fick jag lov att nypa mig själv. Va? Är det klart? Är vi tre nu? Det är så mycket att ta in, och allting känns så overkligt, nästan som att man kidnappat någon annans barn och sitter där, på väg hem! Haha.
Vi hade super svårt att kalla oss själva mamma och pappa de första dagarna. Det är så stort. Men nu två veckor senare börjar vi äntligen landa i våra nya roller. Det är fortfarande väldigt ovant, men ju mer man lär känna henne, desto mer självklart blir allting. Tack fina Nowa för att du står ut med vår okunskap. Men kärlek finns det i överflöd, och vi blir bättre på detaljerna, jag lovar! ❤️
Kommentera (5)
Den senaste månaderna har det verkligen varit fullt fokus på vår lilla tjej. Veckorna innan förlossningen var det full fokus inför förlossningen och nu när vår lilla Nowa är här så är det full fokus på henne. Jag har nästan glömt allting runtomkring och att vi mitt i allt detta flyttade och sålde av vår gamla lägenhet. Den sista oktober lämnade vi över nycklarna till vår gamla lägenhet och sex dagar senare var Nowa här. Sedan dess känns det som att vi levt i ett vakuum där ingenting utanför existerar.
Jag älskar vanligtvis att flytta. Jag älskar att handla nya möbler, inredning och piffa i det nya hemmet. Men den här gången har det verkligen fallit mellan stolarna! Det märks att någonting stort kom emellan. För vi är fortfarande inte i närheten av klara här hemma, trotts att vi bott här i 2 månader. Listan över saker att fixa har bara vuxit sig längre och längre.
Det jag längtar efter att sätta igång med är köket. Just nu har vi ett L-format kök, men tanken är att bygga till en köksö i mitten, så som vi hade det i vår förra lägenhet. En köksö ger så mycket mer känsla till köket, det gör köket till hemmets mittpunkt. Om man har folk över så kan alla lätt hänga i köket om man har en köksö. Det gillar jag. Socialt kök.
Vi har ett litet rum i lägenheten som vi inte bestämt oss vad vi ska göra med. Vi var först inne på att bygga om den till en walk-in-closet. Men jag är sugen på att göra ett litet kontor, då både jag och Kevin arbetar en hel del hemifrån.
Det är dom två roligaste punkterna på min ”to-do-list” här hemma. Men just nu går ALL tid åt till lillan och vi får inte mycket gjort om dagarna. Ambitionsnivån är väldigt låg, om jag lyckas sätta på EN tvättmaskin så är jag nöjd, haha.
En punkt som jag skjutit på, är att byta elavtal i lägenheten. Finns det på riktigt någonting tråkigare än att leta elavtal? Men efter denna flytt har jag verkligen insett att det kan göra skillnad att ta sig tiden. Vi fick en räkning på nästan det dubbla mot vad vi haft innan, så i fredags tog jag tag i det och ringde runt. Av de leverantörer jag kontaktade så fick jag bäst service av Göta Energi.* Check, känns så skönt att jag löst en av de tråkiga punkterna på ”to-do-listan”.
Hoppas att jag ska hitta tid och energi till att ta tag i resten av punkterna, roliga som tråkiga. Men det kanske är OK att bara vara nåååågra dagar till i bebisbubblan, med en grumlig och ofokuserad mammahjärna! 🙂
*För er som är i samma sits så finns mer info här om Göta Energi.
Sponsrat inlägg.
Kommentera (2)