VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Det pratas för lite om BABY BLUES..

Hej på er,

Tack för era fina meddelanden om min förlossningsberättelse, blir så glad av att höra att ni gillade den. De första två veckorna efter förlossningen behövde jag tid för att bearbeta vad som faktiskt hände. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig vilken stor känslostorm en förlossning skulle innebära. Till er som har en förlossning framför er, ni har ett magiskt moment att vänta! <3

Idag vill jag lyfta en sak som jag tycker är super viktigt – vad är baby blues? När jag var gravid så var jag dålig på att ta in information om vad som händer efter förlossningen. För mig var tiden efter förlossningen för stort att greppa. Men någonting som jag önskar (nu i efterhand) att jag hade läst lite om, är amningen de första dygnen och baby blues.

Jag hade hört talas om båda amningsproblematik och baby blues under tiden jag var gravid, men mina tankar har hela tiden varit, ”det tar jag när det kommer”. Det som jag önskar att jag visste var att de första dygnen med amningen kan vara riktigt intensiva. De första dygnen var jag väldigt öm och fick sår som gjorde ont när Nowa skulle amma. Jag tyckte också det gjorde ont då mjölken rann till, då brösten blir väldigt spända och ömma. Några dygn senare så la sig spändheten och allting blev mycket bättre, men just intensiteten de första dygnen kom lite som en chock för mig.
Jag har haft turen att aldrig behövt uppleva någon depression i mitt liv. Klart att jag haft tuffa perioder i livet och varit ledsen, men jag har alltid kunnat relatera till mina känslor. Jag har alltid, enligt mig själv, varit mentalt stark och kunnat se positivt på livet och dess olika utmaningar, lätta som tuffa. Men ca 4 dagar efter förlossningen hände någonting jag aldrig varit med om, jag drabbades av en lättare hormonell depression – nämligen baby blues.

För att klargöra vad baby blues är så klipper jag här in en faktatext som jag hittade på nätet när min barnmorska sa till mig att det låter som att du upplever baby blues.

” Vad är baby blues?
Ett barns födelse är en händelse som är omgiven av känslor som underbar glädje och lycka, men det är också en omvälvande händelse som hos vissa kan ligga till grund för en speciell sorts depression som kallas för förlossningsnedstämdhet eller baby blues.

Baby blues är ett tillstånd av nedstämdhet, oro, lättretlighet, frustration, ofta stora humörsvängningar och utmattande trötthet. Det vanliga är att baby blues-symptomen börjar inom de första dagarna efter man fött barn, i samband med att mamman kommer hem och bröstmjölken rinner till, ha sin topp på den femte dagen för att sedan ebba ut under några dagar.

Alla upplever inte baby blues, men så många som 70-80% har någon känning av det. Somliga upplever det mer intensivt än andra. Många känner av nedstämdheten i cirka en vecka, men för en del blir symtomen mer ihållande och varar under en längre tid.

Baby bluesen kan t ex yttra sig i att man känner sig dålig för att man inte har tillräckligt med mjölk, eller att man känner att man inte vet hur man ska trösta barnet när det är ledset. För en del mammor blir det till något som hindrar dem att ta till sig barnet. Det i sin tur kan väcka starka skuldkänslor.”

Fyra dagar efter att Nowa föddes så började jag känna mig nedstämd. Min långa förlossning och fem nätter av dålig sömn började sätta sina spår. Jag kämpade med att få igång amningen, som då gjorde fruktansvärt ont. Som plusmeny på detta så drabbades jag av mjölkstockning och infektion som gjorde att brösten värkte ännu mer och jag fick upp mot 40 graders feber. Jag kände mig så uppgiven och frustrerad över hur svår amningen var, och hur mycket tid detta tog, dag som natt. Min kropp värkte pga läkningen men också pga febern och att jag legat stilla i flera dygn.

Det är en otroligt stor omställning i livet när man får barn, det är någonting jag önskar att jag var mer beredd på. Jag gick från ett väldigt aktivt och rörligt liv, till ett stillaliggande liv där 24 h om dygnet handlade om amning, blöjbyten och min egen läkning. Mina känslor pendlade mellan storslagen kärlek till storgråt för att jag kände så stor press på min nya roll som mamma. Helt plötsligt låg det en liten människa i min famn som var helt beroende av mig, och som jag ville göra allt för. Att det gjorde fruktansvärt ont att amma struntade jag i, jag bet ihop varje gång det var dags och tänkte att det enda som räknas är att hon får det bästa.

Snart så började jag känna en stor frustration och oro över att jag inte gjorde rätt, eller att jag kanske inte var redo för det här. Jag var också helt utmattad pga alla vakna timmar och kände en nedstämdhet över att livet förändrats så drastiskt. Jag grät flera gånger om dagen utan någon specifik anledning. Jag grät av lycka och kärlek när jag kollade på henne, men grät tre sekunder senare pga min egen frustration över hur komplicerad mammarollen kändes. Är det såhär jag kommer ha det nu? Jag hade svårt att känna igen mig själv och mina egna känslor.
Det var nog just precis det som var värst för mig, att jag mentalt inte kände igen mig själv. De första dygnen höll jag det inom mig, men sen brast det. Min barnmorska, som jag först sökte mig till, förklarade att detta är super vanligt och helt normala känslor. Hormoner rusar i kroppen på en nybliven mamma, och det tillsammans med en stor omställning i livet, bidrar till dessa känslor. När hon förklarade för mig att jag var helt normal, och att jag skulle släppa dom hårda kraven på mig själv så släppte lite av den här pressen jag byggt upp.

Efter detta började jag prata om mina känslor med Kevin, min mamma och några av mina närmsta vänner som varit i liknande situation. Det var så skönt att få ventilera och få ut frustrationen jag byggt upp inombords. Min älskade mamma och Kevin hjälptes åt att stötta och hjälpte mig med Nowa om dagarna, så att jag kunde sova ikapp några timmar mitt på dagen. Det gjorde så mycket. Kan inte tacka er nog för allt stöd dessa dagar. Min nedstämdhet varade i ca sex dagar innan det började vända för mig. Jag började sakta få tillbaka lite energi och min kropp började kännas starkare igen. När energin kom tillbaka så blev jag sakta men säkert också mig själv igen. Lina Spansk var äntligen på väg tillbaka! Jag kände det så tydligt och blev så glad och lättad när jag insåg att nedstämdheten bara varit tillfällig, jag skulle inte må såhär för alltid. För det var precis så det kändes när allting började, som att det var såhär jag skulle må nu, och att detta var mitt nya jag.

Nu i skrivande stund är Nowa en månad gammal och jag känner mig så gott som återställd och är mig själv igen. Nedstämdheten är borta och jag börjar sakta men säkert att återgå till ett aktivt liv. Vilket är ett stort lyft för mig. Alla mina promenader har gett mig energi och jag har varit på gymmet två gånger. Nowa är det bästa som hänt mig och jag trivs just nu så bra i mammarollen och att få vara med henne hela dagarna.  Det är helt underbart att se hur hon utvecklas och blir mer och mer en egen individ för varje vecka som går.

Anledningen till att jag valt att lyfta det här med baby blues på bloggen är för att jag vill förbereda andra på det som jag inte var förberedd på. Min största rädsla när baby blues slog till mig, var att jag var helt ensam om att må såhär, och att det var såhär livet skulle kännas från och med nu. Jag vill ge dig som är där lite ljus i tunneln, eller förbereda dig som kanske kommer dit, du är inte ensam, och det viktigaste av allt – det går över. Det är tillfälliga känslor och det bästa du kan göra är att prata om det, och våga be om hjälp och avlastning. Man får inte glömma bort att en förlossning är en otroligt stor utmaning för kroppen och man behöver tid för att läka. Dålig sömn, hormoner och den stora omställningen i livet på det, kan sätta vem som helst i rubbning. Baby blues är otroligt vanligt och som artikeln ovan beskrev, så drabbas 70-80% av detta efter förlossningen, i olika mån såklart, då vi alla är olika.

Jag hoppas att detta inlägg ger någon annan den informationen som jag själv hade behövt under denna vecka då jag själv upplevde baby blues. Kanske hade jag också haft lättare att relatera mina känslor när de uppkom och funnit tröst i att man definitivt inte är ensam.

Försök sova, ta promenader, ät bra mat och prata om dina känslor. Så kommer det rinna av fortare än du tror.

Stor kram! ❤️

C2BFA6E5-D581-4386-9AA9-7D91B5224C04

Min Nowa. Dom bästa små fötterna i hela världen ❤️

Kommentera (2)

Annons

Vilken barnförsäkring ska man välja?

Jag behöver er hjälp!

Jag letar just nu efter en barnförsäkring som är bra för Nowa. Jag har kollat runt lite på olika sidor men tycker mest att det känns som en djungel med tusen olika val och alla försäkringar känns ganska lika! Det viktigaste för mig är att hon får en bra försäkring som täcker upp om hon skulle bli sjuk eller behöva vård.
Det finns massor av privatförsäkringar som verkar bra och som ger snabbare rätt till vård, men vilken ska man välja? Vad betalar ni idag för era barnförsäkringar, och har ni någon som ni kan rekommendera?

Uppskattar all er hjälp <3

Kram!

46A90B15-A703-4CCE-9095-AE29A2256DD9

Min lilla skatt <3 

Kommentera

Annons

Mindre än en månad fram till jul, vad hände?

Idag slog jag upp min nya almanackan och fick en chock! Det är första advent om exakt en vecka! Va? Är det bara jag som inte alls hänger med? Vad hände med hösten? Det är mycket som har hänt denna höst, kanske är det därför jag nästan rentutav missat att den har passerat förbi i ett svisch.

När jag var lite yngre så var jag inget riktigt fan av julen. Jag är uppvuxen med skilda föräldrar och det har bidragit till att jag behövt pendla många mil varje jul för att hinna med att vara med alla. Oftast har man inte så många dagar ledig under julen, så många gånger har jag känt att julen känts stressig, och inte så rogivande som man alltid tänker sig den.
Men de senaste åren har min uppfattning kring julen förändrats. Jag uppskattar julen på ett helt nytt sätt. När man skalar bort all julstress som tyvärr är svår att komma ifrån precis innan, så är julen en tid som är avsatt för att vara med sina nära och kära. Min familj, som många andra, är utspridda över landet med många mil mellan oss, men på julen så möts alla under samma tak. Det tycker jag är super mysigt och är en tid jag verkligen uppskattar.

Någonting annat som jag också uppskattar med julen och förberedelserna inför den är julbaket. Det är ett annat tradition som bidrar till att träffa nära och kära. Jag och mina vänner har som tradition att varje jul köra ett stort julbak tillsammans. Vi bakar saffransbullar, dricker glögg och snackar skit en hel dag. Så mysigt, och vem älskar inte saffransbullar! <3 Förra året bakade vi saffransbullar med mandelmassa fyllning och även en annan variant med vit choklad. Undra vad det blir i år? Någon av er som har något bra tips? :) Receptet på saffransbullarna vi bakade förra året, hittar ni här.

00D774DC-7350-4A99-B554-D1B2991C1AC3C5C5A8F9-F72E-40FD-93F9-D69AD40248BD

Bilder från förra årets mästerverk! 

Förra året försökte jag och Kevin att hitta några roliga jultröjor för att spicea upp julen lite till. Men vi var ute alldeles för sent, jag minns att varenda jultröja var slutsåld på nätet. Kanske ska överraska honom med en i år, någon som har något roligt tips på var man kan hitta tröjor med lite blinkande lampor eller liknande? 😀 Desto nördigare desto bättre! 😉

MAKE-G_Womens_GIF_1600px_1800x1800jultroja-2018-for-tva-jul

Undrar om Kevin skulle uppskatta om jag beställde hem den till höger 😉

Jag gjorde en snabb sökning och hittade även dessa träningstights, kanske kan vara något för adventspassen från och med nästa vecka, vad tror ni? 😉 Den som vågar får en julklapp! 😉

fitnessklader-se-jul-s-julleggings-6549305983033_1090x

Hoppas ni hinner njuta lite av den lilla snön som kommit och att ni hinner få lite julkänsla denna vecka. Jag ska verkligen försöka komma ikapp och börja planera lite inför julbaket :) Har ni några roliga recept så dela mer än gärna med er!

Kram <3

Sponsrat inlägg

Kommentera (2)

Annons

RAW SNICKERS CHUNKY BITES

Processed with VSCO with a5 preset

D42F5660-4E58-4F8A-B9F6-BB5920045C01

Hej på er,

Jag har tidigare delat med mig av ett recept på RAW SNICKERS BARS (se recept här). De blev så populära här hemma att jag nu försökt att hitta ett lite ”enklare” recept som ger fler bitar, så de räcker längre! :)
Den här har ett nytt krämigt lager ovanpå, gjord på banan som sötningskälla. Receptet ger ca 16 st bitar med en kladdig choklad raw botten och en krämig jordnötssmör topping. Perfekt att ta fram och bjuda på när man får besök hemma!

RAW SNICKERS CHUNKY BITES

Botten:
2 dl paranötter
2 dl jordnötter (saltade)
20 st urkärnade dadlar
1 dl kakao
1/2 dl kakaonibs
1 tsk vaniljpulver
1 tsk salt

Topping:
4 st bananer
2 dl jordnötssmör
1 dl kokosolja
1,5 msk kakao

Garnering:
1,5 dl lätt krossade jordnötter (saltade)
50 g sockerfri mörk choklad (85%)

Gör såhär:

  1. Börja med botten. Mixa alla nötterna i en matberedare till en fin massa. Tillsätt sedan dadlar, kakao, kakaonibs, vaniljpulver och salt. Mixa tills det blivit en kladdig massa som håller ihop när du pressar ihop den i handen.
  2. Tryck ut botten i en rektangulär form, använd bakplåtspapper i botten om du enklare till kunna få ut den efteråt. Det går bra även utan.
  3. Gör nu toppingen. Skala och skär upp bananerna i lite mindre bitar och lägg dom i matberedaren. Tillsätt jordnötssmör, kokosolja och kakao och mixa till en krämig och jämn konsistens.
  4. Bred ut toppingen jämt fördelat i formen.
  5. Krossa nu jordnötterna lite lätt i en påse. Jag använde mig utan baksidan på en osthyvel för att krossa nötterna till lite mindre bitar. Strö sedan över dessa jämt över toppingen.
  6. Om du vill, smält 50 g sockerfri mörk choklad och ringla över nötterna.
  7. Ställ in i frysen och låt stå ca 4 timmar.
  8. Ta ut ur frysen, skärm upp i ca 16 st lika stora bitar.
  9. Servera och njut!

Bitarna förvaras i fyren och plockas fram några minuter innan servering.


Näringsinnehåll (per bit):

Kcal: 318
Protein: 7.4 g
Kolhydrater: 21.4 g (varav 13.9 g naturligt socker)
Fett: 22.6

1DE5302A-DD7A-4CBF-B710-4D0FF4175756

2D03413C-B674-4834-BF10-6487C96BAC41

Botten 

Processed with VSCO with a5 preset

687CF928-12AE-4D76-8618-6FF046714A0D

Topping

E9CE8634-465B-4060-AB00-B0295F102E94

Färdiga Snickers chunky bites med garnering i ugnsform

Kommentera (1)

Annons

Min förlossningsberättelse <3

0E83D750-510F-44C3-A613-AF006EC91CCBNowa ca 20 h gammal ❤️

Det har nu gått två veckor sedan Nowa kom till världen och det är först nu jag känner att jag kan dela med mig av min förlossning. Det har varit så mycket att ta in de här veckorna och jag har verkligen behövt reflektera och landa i allt som hänt. Så glad över alla era fina meddelanden. Ni är många som undrat över hur just förlossningen gick, så här kommer ett helt inlägg om hur allting gick till och mina reflektioner kring det.

Jag vaknade vi 04.15 under natten mellan söndag till måndag av en värk i magen som påminde mig om mensvärk, men den här satt mer i ryggen. Många har frågat mig om jag kände på mig någonting innan, men jag kände mig helt som vanligt när jag gick och la mig 4 timmar tidigare.

Vid 04.45 började jag att timea värkarna för att se hur ofta de kom och hur länge de varade. Då var det ca 4-5 min mellan varje värk, och värkarna var milda. Jag ringde då in till SÖS förlossning och meddelande att jag trodde att någonting var på gång. Grattis, sa barnmorskan som svarade och bad mig att ta alvedon och ställa mig i duschen och duscha varmt om värkarna blev starkare. Hon sa att värkarna kommer bli mer intensiva och tätare, och när dom blir det, så ringer du in igen.

Precis innan samtalet till SÖS väckte jag Kevin som yrvaket kollade på mig, när jag sa, att nu är det nog dags! Jag har aldrig sett honom vakna till så snabbt trotts att det var mitt i natten, haha. Vi gjorde frukost tillsammans och kröp tillbaka ned i sängen och började kolla serier. Jag hade för ont för att somna om, men jag tror också vi var alldeles exalterade. Så vi höll varandra sällskap istället och hjälptes åt att timea värkarna.

Vid 10 tiden så hade intensiteten på värkarna ökat och mellanrummet i vilan minskat. Jag hade nu 3 värkar på 10 min och jag ställde mig nu i duschen för att duscha varmt. Det var så skönt och hjälpte verkligen. Jag hade fått tipset av en vän till oss om att införskaffa en pilatesboll, som man kunde sitta på i duschen, och det hade jag gjort. Så där satt jag, på min pilatesboll och duschade tills huden blev till russin. Kevin satt bredvid på toalettstolen och spelade musik och vi skrattade åt allt och ingenting, tror nog att vi var lite nervösa. Men vi hade också innan sagt att vi skulle försöka göra detta så roligt det bara går. Så vi små dansade i pauserna och lyssnade på en spellista som vi förberett för detta tillfälle.

När jag kom ut från duschen drygt 1 timme senare så började jag känna att mina värkar var så pass intensiva att jag ville åka in. Jag var rädd att allting skulle gå snabbt och att hon skulle bestämma sig för att komma i hallen, haha. Eftersom det är första gången, så visste jag såklart inte hur intensiva värkarna skulle vara innan man åkte in. Men jag hade nu 4 värkar på 10 min och barnmorskan tyckte då att det var dags att komma in. Vi packade (läs Kevin) ihop det sista i väskorna och ringde en taxi.

Vid 11.30 tiden var vi inne på SÖS och fick ett rum. Barnmorskan som jag träffade frågade mig lite frågor kring hur min graviditet varit och om jag hade några specifika önskemål. Jag hade inte skrivit något förlossningsbrev, då jag inte målat upp någon specifik bild av hur jag ville att min förlossningen skulle gå till. Jag förklarade istället för BM att jag var väldigt öppen inför vad som skulle hända och att jag önskade stöttning och råd från dom under hela tidens gång. Det enda som jag visste, var att jag ville ha epiduralen, när det var dags för det.

BM gjorde olika kontroller och bekräftade att jag hade täta värkar, men att det tyvärr inte hänt så mycket, jag var fortfarande i latensfasen och hade bara öppnat mig 1 cm. Jag fick då valet att åka tillbaka hem, eller ta en promenad för att försöka skynda på förloppet lite. Vi valde att ta en promenad. 2 timmar vandrade vi runt på Södermalm och satte oss på en Sushi restaurang i närheten och försökte få i oss en lunch. Det var nog ingen på den här restaurangen som missade att jag satt där med förlossningsvärkar och många var fram och önskade oss lycka till, haha! Jag ville mest sjunka genom jorden och göra mig själv osynlig just då.

Vid 15 tiden var vi tillbaka på SÖS och BM konstaterade att jag fortfarande var kvar i latensfasen. Jag hade väldigt täta värkar och något som dom kallar för ”pinvärkar”, dvs värkarbetet är i full gång, men det händer väldigt lite. Jag fick då ta ett bad för att försöka slappna av och vila lite. Vi hade packat med massa gott som vi skulle äta, men jag var vid den tiden inte sugen på någonting! Fail. Jag minns att jag tvingade i mig några bitar naturgodis för att få lite energi när jag låg där och skvalpade.

Vid 19 tiden på kvällen hade jag fortfarande inte tagit någon bedövning, och värkarna var fortfarande täta. Men tyvärr så konstaterade BM ännu en gång att jag fortfarande var kvar i latensfasen. Där och då kände jag mig väldigt uppgiven. Jag tyckte jag hade så ont, och vägen fram till målet kändes så lång. BM tyckte då att det var bättre för mig att vi stannade av det hela så jag fick vila, och förklarade att det bästa vore om jag gick med på att ta en sovdos. En sovdos är läkemedel som stannar av värkarna och smärtlindring, som gör att man kan sova en stund. Jag lyssnade på henne, även om det var det sista jag ville göra just då. Vi fick då lämna förlossningen och fick ett annat rum där det fanns två sängar så att vi skulle kunna sova en stund.

Inne på rummet fick jag ett läkemedel som stannade av värkarna och morfin för smärtan. Vi fick sedan beställa in mat. Vi åt snabbt upp maten och gick sedan och la oss, eller iallafall jag. Det var fantastiskt skönt att vara värkfri (även om jag var lite frustrerad över att jag nu visste att allt skulle stanna upp) och jag som var utmattad somnade fort. Men bara en timme senare så vaknade jag av värkar igen. En BM kom då in och berättade att ibland går det inte att stanna av värkarna, har kroppen bestämt sig för att det är dags så är det så. Så då var det bara att köra igen. Vi låg kvar på samma rum tills jag var tillbaka på 4 värkar på 10 min, sen blev vi förflyttade till förlossningen igen.

Väl nere på förlossningen igen, klockan är nu ca 01.30, bekräftade dom att jag nu passerat latensfasen och skulle kliva in i nästa steg av förlossningen. Jag hade nu så pass ont att jag bad om bedövning. Jag valde att ta Epiduralen (ryggmärgsbedövning) och fick därför invänta en narkosläkare som skulle komma och sätta den på mig. Fram tills att han kom fick jag prova lustgasen, som hjälpe mig litegrann. De ökade dosen på lustgasen och den blev mer effektiv. Det kändes lite som att man blev salongsberusad. Men ruset släppte fort, ca 20- 30 sekunder efter att jag andades utanför masken. Så fort värken kom så började jag att andas i masken och det gjorde att man tog bort lite av ”toppen” på värken.

Vid 03.00 tiden, hade narkosläkaren satt ryggmärgsbedövningen och det kändes lite kallt i ryggen när jag fick bedövningen injicerad. Ca 15 min senare var det som att jag fick livet tillbaka. Wow, ryggmärgsbedövningen var helt magisk. Jag minns att jag tänkte att nu klarar jag allt. Detta kommer bli lätt! Jag tackade alla barnmorskor för att jag fått epiduralen och sa att dom var änglar, haha. Jag vinkade till dom när dom kom in och sa ”Hej, nu är jag Lina på riktigt. Ledsen om jag inte var så social tidigare!” 😄
Dom skrattade och sa att dom var vana och förstod precis hur jag kände!

Innan jag fortsätter att skriva så vill jag bara här lyfta ett STORT RÖTT HJÄRTA till alla fantastiska barnmorskor på SÖS. Under hela min tid (ca 30 h) på SÖS så hann vi med hela fem skiftbyten. Dvs vi bytte barnmorskor fem gånger, och ALLA var fantastiska! Dom gjorde min förlossningsupplevelse till någonting bra, trotts att det tog lång tid och var det mest smärtsammaste jag varit med om. Både jag och Kevin är så positivt överraskade av hur fantastiska ALLA var. Om vi bestämmer oss för att skaffa fler barn, är min största önskan att jag får föda på SÖS igen. Hade önskat att man kunde åka dit nu efteråt och ge alla en stor kram och berätta för dom ansikte mot ansikte om vilket fantastiskt jobb dom gör 🌹

Tillbaka till berättelsen..

Kl 07 gick mitt vatten och efter det så gick allting fortare. Jag öppnade mig resterande centimetrar på ca 6 timmar. Värkarna blev allt mer intensiva för varje timme som passerade och jag fick påfyllning av epiduralen med jämna mellanrum. Jag använde mig även av lustgasen under värkarna. De sista timmarna här är liiiite luddiga för mig. Det jag minns starkast är Kevins röst. Han vägleder mig och påminner mig om hur jag ska andas när värkarna kommer. Vissa värkar tappar jag det och då har jag Kevin där som ständigt puschar och tar mig tillbaka, påminner mig om hur jag ska andas.

I slutfasen, precis innan jag skulle kliva in i krystfasen, så vet jag att BM försökte få mig att röra på mig, för att lillan skulle flytta sig nedåt. Detta var enligt mig den fasen som gjorde mest ont. Kanske berodde det på att jag visste att jag inte var framme i krystfasen ännu, och att värkarna nu var väldigt intensiva.

Jag har ingen aning om hur lång tid detta varade, jag har helt tappat kollen på klockan. Men till slut vet jag att BM sa åt mig att det var dags för att börja krysta. Då hände det någonting inom mig. Jag visste att nu är det fan snart över. Äntligen får jag börja jobba! Jag ville inte längre ha någon lustgas då jag kände att jag måste vara 100% närvarande. Jag var så fokuserad på uppgiften och var verkligen heeeelt inne i mig själv. Jag tror att det är den här fasen som många kvinnor beskriver som att man plockar fram någon slags ”urkraft” inom sig. För allting runtomkring mig försvann. Jag vet att det var flera barnmorskor där inne, men jag minns bara svagt en som gav mig instruktioner om att ta i, eller inte ta i. Även här minns jag Kevins röst starkast. Vi var verkligen ett team, och vi båda visste att det här är det sista!

Jag tror att krystfasen varade i 30 min. Men både jag och Kevin har svårt att uppskatta tiden här. Men jag minns att jag frågade BM någon gång under krystfasen om en uppskattning på tiden som var kvar. Då sa hon 20 min, men när vi var klara sa hon att jag klarat det på 10 min. Så fort hon var ute så släppte all smärta! Lillan skrek rätt ut och BM la upp henne direkt på mitt bröst. Den känslan slår ALLT jag någonsin upplevt i känsloväg. Lättnaden tillsammans med kärleken som slår en är enorm. Glädjetårarna sprutade och jag kunde inte sluta stirra på den här lilla tjejen som jag upplevde som största möjliga perfektion ❤️

Tisdag 6 november, klockan 15.41 är ett datum jag alltid kommer minnas. Älskade Nowa ❤️

Till alla er som snart står inför en förlossning, ta in tillfället, även om det är smärtsamt är det är helt unikt. Våra kroppar kan det här, det är bara att följa med den.

Vi stannade på BB hotellet i två nätter innan vi till slut åkte hem. Det var så skönt att landa där tillsammans och samtidigt ha stöd av en barnmorska när frågorna börjar komma. På torsdagen var det dags att åka hem. Vi beställde en taxi, packade ihop våra väskor och packade ner lillan i sitt babyskydd. Vi hade inte testat babyskyddet innan och fick plocka fram instruktionsboken för att veta hur vi skulle knäppa fast henne, haha. Vi skrattade åt oss själva och vilka nybörjare vi var i föräldrarollen. Hur skulle det här gå? Så fort vi satt oss i taxin och den började rulla så fick jag lov att nypa mig själv. Va? Är det klart? Är vi tre nu? Det är så mycket att ta in, och allting känns så overkligt, nästan som att man kidnappat någon annans barn och sitter där, på väg hem! Haha.

Vi hade super svårt att kalla oss själva mamma och pappa de första dagarna. Det är så stort. Men nu två veckor senare börjar vi äntligen landa i våra nya roller. Det är fortfarande väldigt ovant, men ju mer man lär känna henne, desto mer självklart blir allting. Tack fina Nowa för att du står ut med vår okunskap. Men kärlek finns det i överflöd, och vi blir bättre på detaljerna, jag lovar! ❤️

 

Kommentera (5)

För att få de senaste uppdateringarna