Godmorgon,
Idag går jag in i vecka 36 av graviditeten. Wow, nu börjar det faktiskt närma sig på riktigt.
BF har känts ganska så avlägset, men nu börjar jag känna att det faktiskt är dags att börja tänka i banorna på att det kan hända lite närsomhelst. Så spännande och jag känner mig så redo!
Denna vecka ska jag försöka fokusera på att börja packa förlossningsväskan. Jag har fått tips från min barnmorska att inte packa med för mycket. 2-3 ombyten till lillan, sköna ombyten till mig och Kevin, amningskläder och amningsinlägg, tofflor, necessär, mat, mobilladdare, babyskydd, babynest och någonting att underhålla sig med har jag fått rekommenderat. Jag har även hört från andra håll att några ”bra-att-ha-saker” kan vara:
Läppsyl (för att man blir tydligen torr om läpparna av lustgas)
Lambi toalettpapper (haha, då sjukhusets tydligen upplevs som väldigt hårt efter en förlossning)
Vetekudde (för smärtlindring med värme)
Har ni några andra tips får ni mer än gärna dela med er! 🙂 Jag behöver alla tips jag kan få!
Enligt min app som jag använder så är nu lillan därinne ca 45 cm lång och väger ca 2,6-2,8 kg och det känns vill jag lova. Senaste veckorna har jag fått svårare att sova. Så fort jag lägger mig ner känner jag lite ”kvävningskänsla”, vissa kvällar så pass så jag får lite klaustrofobi känsla och måste resa mig upp och gå runt lite innan jag lägger mig igen. Jag vaknar flera gånger per natt, klarpigg av någon märklig anledning, av sparkar, knuffar och små värkar. Jag vaknar också av att jag måste vända mig från sida till sida med jämna mellanrum, och vägen över till andra sidan känns så otroligt lång. Jag känner mig så klumpig och tung just nu! Stackars Kevin som ligger bredvid en stånkade och frustande tjej som stör hans sömn varje natt! Nej, nu är jag så klar och redo för att lillan där inne ska komma ut!
Det är fascinerade tycker jag hur man i början av graviditeten börjar tänka på förlossningen och tänka att man måste börja förbereda sig mentalt redan nu. Att det kommer göra ont. Tanken på förlossningen är då lite skrämmande, men fortfarande så långt bort så den knappt är greppbar. Men att det här på slutet av graviditeten känns som en lättnad att man snart är där. Det spelar ingen roll hur ont det kommer att göra, det kommer att vara värt det. För just nu vill man bara återgå till sin normala kropp och få krama om lillan på utsidan istället. Jag känner inte heller just nu att jag behöver några specifika förberedelser, mer än att vila så mycket man kan, samla energi och ha positiva tankar. Jag har inte tagit någon profylaxkurs som jag i början tänkte att det ska jag minsann göra. Nu närmar jag mig mitt BF och känner mig redo ändå. Jag har en helt annat tillit till mig själv och naturens gång nu än vad jag hade i början av graviditeten. Vi är ju skapta för detta, och vi har så bra sjukvård i Sverige som stöttar och hjälper oss. Så just nu är jag bara taggad på vad som komma skall! Jag tror att mycket sitter i huvudet. Visst kan det uppstå komplikationer, men då får man hantera det då. Det är ingen ide att gå och oroa sig över vad som kan gå fel och inte. Det blir som det blir och jag försöker alltid fokusera på positiva tankar, så det ska jag göra även här.
Nedräkningen har börjat mina vänner, 34 dagar to go. Inte en dag till hoppas jag! 🙂 Sen är hon äntligen här, vårt lilla blåbär. <3
Kanin och napp som vi fått från världens finaste Nina och familj ?
BeSafe babyskydd från Babyland Sverige ?
Kommentera (2)Godmorgon,
Förra helgen kom vår barnvagn hem, vi beställde den hos Babyland butiken vid Odenplan två veckor innan. Snälla som dom är så erbjöd dom sig att beställa den till butiken och montera ihop den åt oss istället för att vi skulle få den hem mitt i flyttkaoset och behöva göra det själva. Det är kundservice! <3
Som jag skrivit tidigare så bestämde vi oss för Stokke Trailz vagnen. Det känns som att den passar oss bra! Det känns som en stabil vagn men också lite sportig. Det som blev avgörande var att den hade ett stort chassi samt en lång sufflett! (Har fått många tips från er läsare om att det är viktigt!)
Jag kände mig sådär löjligt exalterad dagen innan vi skulle åka och hämta vagnen och hade nästan lite svårt att sova. Haha. Den känns nämligen som att allting blir verkligt nu när vi börjar handla på oss saker till lillan!
På fredag eftermiddag åkte vi in för att hämta vagnen och passade samtidigt på att shoppa lite andra små prylar som vi behövde. Bland annat en fin åkpåse i dun från Elodie details! Känns så svårt att veta vad man behöver, när hon kommer så är det förmodligen ganska kallt ute och man är rädd för att hon ska frysa! Hoppas att vi har landat rätt i de val vi gjort! 🙂
Vi promenerade sedan hem från Odenplan. Bara för att få provrulla den lite extra 😉 Så härlig känsla och jag tror den kommer passa oss perfekt! Jag älskar känslan av att ligg/sittdelen är lite högre upp än på många andra vagnar. Skönt att slippa böja sig när man ska lyfta ur och i vagnen.
Vi valde till slut den gråa liggdelen. Till sittdelen har vi valt en annan färg. En grå/grön färg med beige detaljer, supersnygg! Känns kul att få plocka fram den till vårkanten sen. Det smidiga är också att vår Besafe babyskydd kommer passa till vagnen. Så man enkelt kan lyfta henne ur bilen och koppla på babyskyddet på chassit om man är iväg på någonting och inte vill släpa en stor vagn.
Är det någon av er som också har en Stokke Trailz? Är ni nöjda?
Den här helgen får jag dela med mig av en rabattkod till alla mina följare! Rabattkoden ”BABYLAND15” ger 15% rabatt på nästan allt hos Babyland. Klicka här för att komma direkt till deras hemsida! Babyland erbjuder gratis hemkörning av alla produkter som man beställer – gratis! Happy shopping! <3
(Erbjudandet gäller 28/9 – 1/10 2018 och kan inte kombineras med andra rabattkoder och kampanjer. Gäller ej produkter med infotext om att rabattkod ej gäller.)
Kommentera (2)
Godmorgon!
Jag får många frågor just nu kring gravidträning och tänkte därför dela med mig av lite knep för att undvika skador på gymmet under graviditeten. Så roligt att intresset för träning är så stort som det är idag och att kvinnor idag inte räds att träna under sin graviditet. Förr var det tabu att träna när man var gravid då många trodde detta skulle leda till missfall. Idag finns det betydligt mycket mer forskning inom detta område som bevisar motsatsen. De mammor som tränar under graviditeten har bättre förutsättningar att klara sig undan komplikationer som kan uppkomma vid en graviditet, än en mamma som inte tränar. (Förutsatt att man har en ”frisk” graviditet) Både mamman och barnet vinner på att mamman håller sig stark och hälsosam under sin graviditet. Alla har vi hört uttrycket ”Att föda barn är som att springa ett maraton”, och det säger ju sig självt att de mammor som styrka och en kondition med sig i ryggsäcken förmodligen kommer klara av detta bättre än en mamma som inte har det.
Men det finns vissa saker man bör tänka på, för att inte skada sig, samt för att göra träningen så behaglig som möjligt, när det kommer till gymträning under graviditeten. Jag tänkte lista några tips uppdelat på de tre olika trimestrarna.
Trimester 1
Under de första tre månaderna av graviditeten behöver du inte tänka så mycket på utförandet av din träning. Men din kropp kommer att känns annorlunda pga alla hormorner som flödar i kroppen. Hormonerna kan få vår kropp att spöka i form av att vi känner oss svullna, trötta, känslosamma, högre puls och kanske till och med illamående, vissa så pass så att man ligger klistrad vid toalettstolen. Detta säger ju sig själv att det inte är lika lätt att upprätthålla träningen på samma nivå som innan under dessa veckor. Men förutom dessa hinder, så behöver man inte ta särskilt mycket hänsyn till de kroppsliga förändringarna ännu. Min utmaning under dessa veckor var att ens ta mig till gymmet, ibland fick jag massa gjort och gick därifrån med endorfiner och kände mig upplyft. Vissa dagar gick det inte, så jag gick hem och vilade istället och laddade för en ny dag.
Trimester 2
De första tre månaderna är nu avklarade och man går in i månad 3-6. Nu börjar de hormonella symptomen minska och mammor börjar vanligtvis må bättre. Många beskriver det som att man äntligen blir sig själv igen. Moderkakan är nu utvecklad och arbetar nu för fullt med att avlasta oss mammor från hormoner och dess påverkan. Det gör att många mår bättre under denna period och träningen går uppåt igen.
Här kommer några punkter som kan vara bra att tänka på:
– Bula på magen. Detta innebär att vi blir begränsade i övningar som innebär att vi ligger på mage eller har en platta som trycker mot magen. Välj istället att ändra tekniken för dessa övningar. Exempelvis liggande hantelrodd, byt ut till att genomföra hantelrodden stående eller i kabelmaskin.
– Ökad lordos. När magen växer så får vi kvinnor automatiskt en ökad lordos, en ökad svank med andra ord. Detta innebär att vi bör tänka på att inte utföra för tunga lyft ovanför huvudet, då detta är extra påfrestande på en redan ansträngd ländrygg.
Trimester 3
Sista tiden av gravidteten, månad 6-9, och våra magar börjar bli stora och otympliga. Oftast börjar tröttheten som var med oss under första trimestern att återvända. Med en ökad vikt och ett barn som tar mycket näring är det inte särskilt konstigt att vi mammor blir tröttare under denna sista period.
– Ökad rörlighet i leder och ligament. Hormonet Relaxin gör oss redo för att föda barn genom att göra våra leder och ligament mer rörliga och töjbara. Undvik därför ytterlägen och fokusera istället på övningar där du står exempelvis axelbrett.
– Vena Cava Syndrom. Den extra tyngden och fostret kan vid ryggliggande trycka på stora vener som syresätter hjärnan. Så om du lider av detta, undvik att utföra övningar på rygg, för att undvika svimningskänslor och illamående. Välj istället stående positioner och anpassa övningarna.
Detta är bara några av alla tips som finns, allt beror på vilken typ av graviditet man genomgår och hur kroppen reagerar. Vissa kommer känna av mer begränsningar än andra. Men hoppas ni hittade några tips som kan bli användbara. Var inte rädd för att träna under graviditeten, men se till att anpassa träningen efter dina nya förutsättningar, det är mitt största råd. Det finns så mycket forskning gjord nu som bevisar att vi mår bra av det. Det gör också vägen tillbaka lättare. Jag är nu inne i vecka 35 av min graviditet och mår fortfarande väldigt bra. Visst är det svårare att röra på sig och jag känner mig något tröttare än vanligt. Men jag har haft en riktigt bra graviditet, och jag tror att jag kan tacka träningen för mycket av detta. Det ska bli så intressant att se hur vägen tillbaka sen kommer att te sig!
Let´s be STRONG mamas! <3
Kram
w
Tips på fredagslyssning!
För ett par veckor sen gästade vi Karin Ehn och Carina Rylanders BABYZ PODCAST. Under 40 min pratar vi om träning under graviditeten, vår vardag och förväntningar inför förlossningen!
Karin och Carina är riktiga proffs när det kommer till barn. De arbetar båda två på Danderyd sjukhus på förlossningsavdelningen, och delar med sig av många bra och värdefulla tips i sin podcast och blogg.
Vi besvarar frågor som:
– Var det en planerad graviditet?
– Rädslor under graviditeten
– Kroppsideal och livsstilar
– Hur förbereder jag mig inför förlossningen?
– Vad är förväntningarna efter förlossningen?
Ni hittar avsnittet här! Glöm inte att skriva sen vad ni tyckte <3
Ha en underbar helg, vi kommer leva bland flyttkartonger denna helg. För idag skrev vi på papperna, och vår nya lägenhet är ÄNTLIGEN vår! <3
Bild från inspelningen för två veckor sen!
KommenteraSöndag kväll och jag har landat i soffan efter en lång helg bestående av nästintill enbart träning! Jag har varit dålig riktigt på att uppdatera, men helgen har vart helt fullbokad med aktiviteter.
I torsdags begav vi oss mot Göteborg för att hinna ner till invigningen av BARRY´S Göteborg. Kvällen blev otroligt lyckad med massor av folk, mat, smoothies och svettiga träningspass! Så kul att träffa så många göteborgare som man annars aldrig springer på! Vi stannade kvar över natten men begav oss tillbaka mot Stockholm redan morgonen efter. Vi såg till att komma upp i god tid för att hinna med det tidiga morgonpasset på Barrys och en stor hotellfrukost innan det var dags att lämna götet för denna gång.
På lördagen körde jag mina tre morgonklasser på BARRY´S Sthlm. Jag hade så mycket energi efter dagen nere i Göteborg, samt att jag tagit fram en helt ny spellista. Så jag längtade verkligen till att få kliva in i röda rummet och köra dessa pass! Skulle nog kunna säga att jag nästintill var övertaggad, eftersom jag till och med bjöd på sång, vilket jag inte borde göra. Ingen vill höra mig sjunga, tro mig 😉
Idag startade jag dagen med ett eget pass nere på gymmet innan jag hade mina tjejer inbokade. Tre PT-pass senare så har jag nu landat hemma i soffan och ska snart laga middag.
Och det var då det slog mig, hur tacksam jag är att livet rullar på nästintill precis som vanlig, utan att jag hinner reflektera över att jag samtidigt håller på med mitt livs största projekt. Jag skapar en liten människa samtidigt som min kropp låter mig göra allt det här. Är inte kroppen helt otrolig?
Min största rädsla när jag först blev gravid var att jag inte längre skulle kunna göra det jag älskar. Jag är en person som gillar när det händer saker runtomkring mig. Det står sällan, förmodligen aldrig, helt still hemma hos mig. Jag har idag tre arbeten som jag kör, en heltidstjänst inom fastighetsbranschen som konsult, personlig tränare och grupptränare. När jag fick reda på att jag var gravid tänkte jag, oj, såhär kommer jag förmodligen inte kunna fortsätta så länge till. Jag hade rädslor över att min kropp inte skulle vara så stark som den har varit. Att jag skulle uppleva smärtor eller svagheter av graviditeten. Och visst, kroppen har absolut förändrats, och jag tränar inte likadant som jag gjort tidigare, men min kropp följer med i de anpassningar jag gjort, och svarar riktigt bra på dem. Den tillåter mig att fortsätta med det som jag brinner för, samtidigt som jag skapar en liten människa. För mig är det helt fantastiskt och har skapat en stor beundran över min egen kropp. Jag är stolt över vad den går igenom, utan att klaga mer.
Någonting som jag också var rädd för i början var hur jag skulle må mentalt över den kroppsliga förändringen jag stod inför. Hur kommer det kännas att se sig själv i spegeln med stor mage? Hur kommer det att kännas i kroppen av att gå upp så många kilo på så kort tid? Hur kommer hormonerna påverka mitt humör? Kommer jag klara av det mentalt?
Och just det här är kanske det mest fantastiska, men inga av dessa ovanstående frågor har varit ett problem. Faktum är att jag är så stolt över min kropp, över min putande mage, min navel som ”ploppade ut” redan runt v 13 och + kilona på vågen. För det är en galen, men väldigt fin, resa man gör. För varje vecka som gått så har någonting nytt kommit upp. Till en början var jag mest fascinerad över min lilla putande kula, som jag då tyckte var enorm, men nu inser att den knappt syntes! Sen kom det stora ultraljudet och vi fick veta allt det är en tjej där inne, och att hon ser ut att må bra. Där blev allting helt plötsligt lite mer verkligare. Sen kom stadiet då sparkarna började kännas, och vilken känsloresa det varit. Wow, det är faktiskt någon där inne som är med mig överallt jag går. Som ständigt påminner mig om att vi numera är två, jag är aldrig ensam. Och till fasen där jag är just nu, då jag börjar känna mig något otymplig. Vissa kvällar vet jag inte vart jag ska ta vägen pga alla sparkar och känslan av att jag aldrig kan varken sitta eller ligga skönt utan att få andnöd! Men samtidigt som denna otympliga känsla härjar, så börjar en känsla av lugn att infinna sig, för jag vet att vi nu är i slutfasen, att hon snart ligger här utanför och sparkar istället. Och den känslan, är nästan läskigt magisk. Jag vill just nu bara börja ”boa” och längtar tills flytten är gjord (som påbörjar här nu i mitten av september), så att jag äntligen får börja förbereda för den här lilla tjejens ankomst!
Graviditeten är med andra ord en så vacker och spännande resa, så oron jag hade i början över de kroppsliga förändringarna jag skulle genomgå, inte längre existerar. Istället har det skapats en enorm respekt och beundran för min egen kropp och vad den kan åstadkomma. Känner ni andra mammor igen er?
Jag vet med mig att jag haft en väldigt smärtfri graviditet, och att det finns många där ute som upplever sin graviditet mycket tuffare än vad jag gör. Så jag känner en stor tacksamhet för att jag har haft turen och få en så pass lättsam graviditet som jag haft. Jag hoppas att de flesta av er andra också får känna likadant, och kunna fortsätta med det som ni brinner för i er vardag, samtidigt som ni njuter av graviditeten. För mig blev det en riktig tankeställare, och en känsla av uppskattning, när jag kom hem från gymmet idag och inser att det är ytterst små förändringar jag behövt göra gällande min.
Nu till veckan kliver jag in i vecka 32, vilket innebär att det idag bara är 65 dagar kvar. Om hon håller tiden det vill säga 🙂 Hur kan något kännas så nära, men ändå så långt bort? 🙂
Ha en fin söndagskväll! <3
