VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Hon tog mig med storm!

Hej på er,

Vill bara börja med att säga STORT TACK till alla era gratulationer, dom betyder så mycket! Vi har blivit helt överösta med kärlek sen lillan kom i tisdags! <3

I tisdags den 6 november kl 15.41 kom vår lilla tjej till världen. Sen dess har ingenting varit sig likt. Den känsloresa som vi tillsammans genomgått de senaste dagarna är helt utom denna värld. Så mycket av allt på samma gång, smärta, kamp, glädjerus, oro, lycka och framför allt obeskrivlig kärlek!

Jag har fortfarande inte hunnit smälta allt som hänt och vi spenderar just nu all tid hemma med att tillsammans landa i denna fantastiska bebisbubbla. Det mesta är ren kärlek, men det har också varit kämpiga dygn för mig. Min kropp behöver återhämtning, har (såklart) haft ont i kroppen efteråt och känner att hela min kropp behöver tid att läka och vila. Samtidigt så är jag helt överfylld av kärlek som jag ibland inte vet vart jag ska göra av. Hur kan man älska någon så otroligt mycket efter bara 5 dygn tillsammans? Gråter glädjetårar flera gånger om dagen bara av att titta på henne. Att se henne tillsammans med Kevin är den bästa belöningen någonsin, tänk att jag numera har en egen liten familj. Magiskt <3 Jag är världens lyckligaste.

Igår fick vi fira Kevins första farsdag. Han är verkligen världens bästa. Han är värd så mycket cred för allt han gör och gjort för mig de senaste dygnen. Jag visste redan innan att jag hade ett enormt stöd från honom, men OM han levererade under förlossningen. Det jag minns allra starkast från förlossningen är hans peppande ord när det var som mest tungt <3 Just nu i skrivande stund står han och dansar tillsammans med vår lilla tjej till spansk musik. Inget gör mig lyckligare än att se deras band växa för varje dag som går.

Ett känslosamt inlägg. Jag ville mest tacka er alla för ert otroliga fina stöd sen lillan kom. Våra familjer har tagit emot henne med så mycket kärlek. Och vi har fått så otroligt mycket kärlek, både utifrån och inifrån och vi har läst varenda mening. Så tacksamma <3

Jag får mycket frågor om förlossningen och jag lovar att jag ska dela med mig mer kring den snart. Men jag behöver lite tid för att smälta allt innan jag är redo att skriva det inlägget. Det är så stort. För er som har en förlossning framför er, wow, ni har ett magiskt moment framför er. Njut av det. Kvinnokroppen är heeeelt fantastiskt och tillsammans med bra stöd så blir även denna smärtsamma upplevelse, till ett av livets bästa någonsin.

Kärlek!

Lina

3E88DA49-8F0E-4067-A5FA-65DC9BA9AB54

Processed with VSCO with a5 preset

96434AB9-D9D1-47E8-9919-18BA9154FA61

Kommentera

Halloween weekend – pumpor & sockerbomb

Godmorgon,

I fredags fick vi gå lös bland färgerna och spöka ut oss för årets Halloween kväll på Barrys Sthlm! Det kändes som att det var alldeles nyligen som vi hade förra årets Halloween event. Tiden går så snabbt, men wow vad mycket som har hänt det här året. Barrys handlar om så mycket mer än bara högintensiv träning, det är så mycket gemenskap innanför dessa dörrar. På ett år har vi tillsammans med många bra träningssugna människor lyckats skapa en varm och härlig atmosfär! Så kul att se hur det bara växer och vi blir allt fler och fler till Barrys fitfam, och i alla åldrar!

Jag visste inte riktigt till vilken grad jag skulle orka vara med, men jag tog mig dit och vart kvar i över 4 timmar. Min energi är lite lägre än tidigare och jag har dessutom haft små värkar hela helgen som gjort att jag hållit mig mer runt hemmet. Årets inspiration till klädval blev pumpan! Det passade mig perfekt till min nuvarande kulform, så lillan fick helt enkelt haka på och bjuda på den! :)

Jag hade från början tänkt mig en läskig pumpa med svarta ögon. Men resultatet blev något helt annat, haha. En söt liten pumpa, vad tycker ni? :)

Processed with VSCO with a5 preset

My little pumpkin

Processed with VSCO with a5 preset

..och piraten Frankie <3 

Helgen fortsatte i firandes tecken. Min mamma fyllde år den 2 november så vi åt en lunch tillsammans med hennes sambo och hans dotter på lördagen, och avslutade med bakelser hemma hos oss. Supermysig. Vi hade alla köpt med oss gottissaker, så det blev verkligen dubbelt upp! Jag har hela tiden sagt att lillan inte får komma ut den 2 november, då jag vill att hon och mamma ska ha två olika födelsedagar, och som tur var så lyckades jag! Nummer 4 är mitt turnummer, så jag hade önskat att hon valde att poppa ut idag, men ingen lilla här än, så det ser tyvärr mörkt ut!

BE7DB9A0-61A2-4F1C-80F0-95A0F28F2698

Fika i massor! Princesstårta, morotskaka och chokladbomb bakelse!

Ikväll så har jag bakat två nya recept av raw snickers. Jag kommer dela med mig av dom här imorgon, dom står just nu i frysen och väntar på en utvärdering under morgondagen! Det får vara nog med godsaker för den här helgen. Känner verkligen av i hela kroppen när jag ätit mycket socker.

Hoppas ni haft en härlig helg <3

KRAM

Kommentera

Vecka 40 är här!

CC017DEE-0B54-44B1-837D-707D9702816DImorse när jag vaknade och kollade i Preglife appen så stod siffran som man gått och väntat på där, vecka 40! 274 av 280 dagar är nu avklarade och ynka 6 dagar återstår till BF.

Jag försöker känna efter om det har gått snabbt eller långsamt, men skulle nog säga att det känns som 9 månader sen jag började misstänka att jag kanske var gravid och tog ett graviditetstest. Jag fick reda på att jag var gravid i vecka 5, så för ca 8 månader sen nu. De långsammaste veckorna enligt mig var de första 12 veckorna då man inte ”fick” berätta för någon. Jag försökte dölja det på jobbet med lite större tröjor och på Barrys så knöt jag alltid en tröja runt magen när jag höll mina klasser för att dölja den lilla bulan som hade börjat synas. Jag minns att jag började med det redan i vecka 8 typ, då JAG tyckte att det syntes, haha, men de allra flesta, OM någon ens hade reagerat, hade nog troligtvis trott att jag bara var kissnödig :)

När jag tänker tillbaka på den tiden så har det verkligen varit en fantastisk resa, jag har gillat alla ”faser” och hela tiden sett fram emot nästa. På ett nyfiket sätt. Jag tycker alla faser har haft sin charm, med både upp och ned sidor. Men jag har hela tiden, till det stora hela sett, mått väldigt bra.

Nu när jag närmar mig slutet på graviditeten så känns det helt naturligt. Förmodligen för att man fått ett datum som man hela tiden blickat framåt på. Som att vänta på sommarsemestern. Sen nu plötsligt är den bara runt hörnet. Jag känner mig liksom klar. Jag är inte lika nyfiken på graviditeten längre som jag tidigare varit. Jag läser inte varje veckas uppdatering längre och känner att bebisen är ju för tusan klar nu. Det enda roliga som står numera i apparna är hur många g fett hon packat på sig den senaste veckan. Tidigare i graviditeten hände det så mycket mer och jag följde det med spänning! :)

Det som är kvar nu är i princip bara förlossningen. ”Bara”. Men om man ser till timmar och dagar sett, så är det så pass liten del kvar. Jag har inte skrivit något förlossningsbrev. Men fick en tanke idag att jag eventuellt ska skriva ned några punkter som jag känner är viktiga för mig. Hur gjorde ni? Skrev ni ett förlossningsbrev?

Jag får ofta frågan om jag är rädd inför förlossningen, och svaret är alltid nej, snarare taggad inför den. Men självklart är jag nervös och pirrig. När jag blir nervös så tänker jag att kvinnor har gjort detta i ALLA år. I ALLA länder. Allt jag behöver fokusera på är att försöka samarbeta med kroppen. Ha tillit till att kvinnokroppen faktiskt kan det här. Samt ha tillit till att jag kommer få den hjälp jag behöver när det väl är dags. Jag har sagt åt Kevin att ständigt påminna mig om att smärtan inte är farlig, haha. Och att den går över.

Jag gillar inte riktigt sjukhusmiljön, det är det som ibland gör mig mer nervös än själva förlossningstankarna tror jag. Men jag ska försöka sudda bort dom tankarna och istället tänka att det är det tryggaste stället man kan vara på just då. Men antar att alla känner mer eller mindre så, ingen gillar väl sjukhus..

Förutom lite nervositet, så mår jag väldigt bra. Min kropp är med mig och jag har inte ont någonstans. Mer än ett ömt revben. Det som jag märker störst skillnad på sen senaste veckan är att jag inte kan promenera lika fort längre.  Så fort jag går i min normala takt så drar magen ihop sig och jag kan även få som ett tryck nedåt. Skulle vilja beskriva känslan som att hon håller på att ramla ut! Haha. Även om jag vet att så inte är fallet.
Jag kan också vakna om nätterna och knappt andas för att det är sånt tryck på just det revbenet där jag har så ont. På höger sida. Det känns stundtals som en kniv som sticker in där och även om jag vänder på mig så sitter känslan ibland kvar. Sammandragningar kommer och går, men fortfarande inga som gör ont.

Jag dricker nu hallonbladste för fullt, har blivit tipsad om ananas, och ”förlossningsdrycken”. Kanske ska ge även dom två sistnämnda ett försök här i helgen! :)

Så kul att så många var med och gissade idag på datum, ska bli så kul att se hur många som hade rätt sen! :) Jag hoppas att många av er hade fel, då ca 80 % röstade på att jag skulle gå över 2-14 dagar! :) Haha.

Imorgon kommer jag dela med mig av ett middagsrecept, en ”nyttig” version av lasagne! <3

Kram på er!

Kommentera

Nu är jag officiellt mammaledig!

Hej på er,

Idag vaknade jag upp med en speciell känsla i kroppen, det var nämligen min första dag på mammaledigheten!
Det är nu lite mindre än 2 veckor kvar till BF och det känns så skönt att kunna utnyttja dom här dagarna (eller veckorna) till att bara strosa runt, få fixa iordning lite här hemma och bara mysa!

Jag började dagen med en lång sovmorgon och gick inte upp förens vid 10 tiden. Låg och kollade på nyhetsmorgon och bara drog mig, magi! Efter det så mötte jag upp två av mina vänner, som fått barn nu under juli/augusti. Så mysigt! Senast vi såg hade vi alla tre magar, nu är det bara en mage kvar och två bebisar med istället! Nästa gång vi ses så hoppas vi på tre bebisar och tre mammor utan magar! :)

Efter det så träffade jag upp Sophie på gymmet och körde ett pass. Vi har haft så svårt att synka våra scheman på sista tiden då vi båda arbetat mycket, så det var så kul att få till ett pass tillsammans igen!

Jag jobbar normalt väldigt mycket och trivs verkligen med det. Men de senaste veckorna har jag känt att det skulle vara skönt att hinna landa lite hemma innan lillan kommer, och bara släppa allt som har med jobb att göra, för ett litet tag. Så just nu känns det verkligen som att jag tog helt rätt beslut och inte fortsatte hela vägen fram som var min plan från början.

Senaste veckan har jag fått ett hårdare tryck över revbenen. Dom ömmar, och hennes sparkar som då och då kommer (alltid på höger sida) känns ibland som spjut på mina stackars ömma revben. Men annars så mår jag bra och har inte ont någonstans. För lite mer än en vecka sen tyckte jag mig känna av förvärkar, men den här veckan har varit väldigt lugn, kanske lite för lugn! :) Går ändå och hoppas på att det ska komma igång nu närsomhelst! Men alla är olika, vissa verkar gå flera veckor med förvärkar innan förlossningen, och för andra så händer det bara helt plötsligt utan någon större förvarning! Så jag kan ju bara hoppas på att det sistnämnda gäller mig! :)

Natti natti.

Kram på er!

Kommentera (2)

Vecka 38 – kan det vara förvärkar?

Godmorgon på er,

Då var det äntligen torsdag igen vilket innebär att ännu en vecka har passerat! Jag går idag in i vecka 38 av graviditeten och börjar känna mig.. VÄLDIGT gravid!

Jag har hört andra mammor säga att sista tiden av graviditeten är den allra jobbigaste, och jag är helt villig att hålla med! Dagarna går sakta framåt och energin är inte längre som den varit. Jag förstår också helt plötsligt begreppet ”gravidhjärna”, haha, som alla andra pratat om. Jag känner mig liksom lite distanserad på något märkligt vis. Jag har svårt att fokusera och är mycket mer ”layed-back” än vad jag annars brukar vara. Meningar som ”Det är väl inte hela världen”, ”Jaja, sånt händer” eller ”Ja, men det kan jag ta tag i sen” tänker jag många gånger i min vardag. Bagateller i livet biter inte längre. Skumgummihjärna :)

Jag gillar normalt att ha många projekt igång samtidigt och gillar att vara där det händer saker. Men nu vill jag nästan bara låsa in mig och vila ut den sista tiden! Känslan påminner mig om när man ska leverera någonting man arbetat hårt och under en längre tid med. Känslan av att man preciiiis innan sluttampen, helst går lite in i sig själv lite, utvärderar, för att sedan kunna leverera. Precis så känner jag just nu. Jag laddar på något märkligt vis inför utmaningen jag står inför. Inför utmaningen som är resultatet av förmodligen mitt livs största projekt! I totalt 9 månaders tid har jag arbetat hårt för det här projektet, och nu är jag så nära slutmålet, och ska leverera. (Läs, överleva.) Cool känsla ända. Fast konstig. (Kan vara min skumgummihjärna som spökar igen, allting är lite luddigt :) )

Förutom att jag numera vaknar upp flera gånger per natt och måste upp och kissa, dricka vatten eller bara röra på mig för att hon där inne ska somna om, så mår jag väldigt bra. Jag har inte ont i kroppen (förutom en lätt kvävnadskänsla, men den har varit med ett tag nu) och lilltjejen verkar växa på som hon ska! Jag har börjat fått fler och tätare sammandragningar, men inga som gör ont ännu. Jag har även fått som små stickningskänslor emellanåt när jag är uppe och står och går. Min barnmorska förklarade för mig att dom där stickiga känslorna förmodligen kommer när lillan förflyttar sig vidare nedåt. Så det verkar vara ett gott tecken i alla fall. Så för varje stickkänsla jag känner just nu så blir jag glad, då vet jag att hon är på väg åt rätt håll! :)

Just nu går jag och hoppas på att det hela ska dra igång – helst nu, på en gång! Jag känner mig redo och vill just nu ingenting hellre än just det. Jag längtar så efter att träffa henne! Plus att jag är så nyfiken på själva förlossningen. Även om jag innerst inne vet att jag kommer jag få äta upp dom här orden, när det väl sätter igång, så är jag så himla konstigt taggad! Sen jag blev gravid har jag fått en helt annan syn på kvinnokroppen, vilken jäkla förmåga vi sitter på, och för varje vecka som passerat så har jag fått mer och mer tillit till själva processen som kroppen ska gå igenom!
De allra flesta som jag pratat med beskriver förlossningen som det mäktigaste dom varit med om i sitt liv. Hur kan man inte bli nyfiken på det?! Nej, kom nu lillan, så kör vi! <3 Det är mysigare på utsidan – jag lovar!

 

B4CCD359-1C27-4394-8F1C-4CC4DB41BD20

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna