det märks att jag varit saknad av mitt skrutt när jag varit borta flera nätter på raken, annars sover vi alltid tätt tätt, han vaknar emellanåt och tar sig en snutt och vi somnar om. finns jag inte där blir han ledsen och gråter och juffar runt innan han somnar igen. han hade väldigt svårt att komma till ro vid läggningen så jag plockade fram selen och gungade till den gamla trotjänarvisan om trollmor (-och far^^) vilket som vanligt fick honom att slockna som ett litet ljus. såg även att tand nr 15 var på väg upp i underkäken, som sagt, tänderna ploppar upp som svampar ur mun på stackarn.
och på tal om sömn såg jag en repris av ett av de där hemska nannyprogrammen idag, de hade en 20-månaders som skulle läras att sova i sin egen säng. han placerades där medan mamman satte sig på golvet med ryggen mot barnet utan att säga något, för att visa att hon fanns där men ändå var konsekvent med att inte plocka upp hur mycket han än grät, allt enligt nannyns direktiv. det var helt vidrigt att bevittna, mamman höll på att gå sönder där på golvet medan barnet stod upp i sängen och grät hjärtskärande och ropade på sin mamma och skrek ”jag dör, jag dör” i timmar natten igenom, förutom några korta stunder när han somnade av utmattning. emellanåt kikade nannyn in och gav mamman tummen upp över att hon stod emot ungens jävelskap, han var nämligen inte alls ledsen utan arg för att han inte fick sin vilja igenom och manipulerade nu mamman genom att försöka knäcka henne med gråt.
fatta tortyren att stå i sin säng, vara för liten för att förstå annat än att mamma sitter där och ignorerar dig trots att du gråter ut din dödsångest. så glad att disciplinering och skrikmetoder har fått stark kritik och nannyprogrammen känns förlegade.
Kommenteratycker jag (och andra) inte sällan stöter på skitkassa tips på hur ens bebis ska sova. efter 5 månader behöver t ex en frisk bebis inte längre äta på natten. behöver inte? enligt vem? samma muppar som satt på en stor konferens och beslutade om att amning bara borde ske var fjärde timme för bebisar behöver inte amma oftare? bl a sajten babycenter ger en hel del konstiga, icke-vetenskapliga råd kring sömn och läggning och belyser att om bebisen vaknar under natten så har den sömnproblem vilka botas med nån egen variant av skrikmetod samt lära bebisen somna själv. så på holgis 6-månaderskoll frågade jag bvc-läkaren om han var väldigt avvikande som fortfarande käkade flera gånger varje natt. och tackålov är hon en mycket klok person som berättade att det snarare var regel än undantag att bebisar äter på natten och på amningsföreläsningsdagen i uppsala var den nån slags forskare som berättade att barn ända upp i 2-årsåldern för det mesta vill äta på natten. jag blir därför glad över att amma vidare tagit upp saken på bloggen och länkar till det här fina svaret som louise hallin och malin alfvén levererar i knattetimmen gällande snuttande på natten.
Kommentera (3)tänk dig själv, du ligger på sjukhus, har kanske råkat ut för en olycka och har svårt att röra dig. på natten har du kanske lite ont, ligger obekvämt, är hungrig och lite törstig, känner dig lite ensam och rädd. du ringer på klockan, väntar en stund men inget händer. du ringer fler gånger och börjar känna dig lite rädd att ingen kommer komma. du trycker fler gånger på knappen och börjar ropa i hopp om att nån ska höra dig. tillslut dyker sköterskan som varit så snäll under dagen upp i dörren och du tänker, åh äntligen.
alt 1:
men hen står bara där i dörren, tittar på dig och säger nu ska du sova och går sedan ut. och trots att du fortsätter ringa på klockan, ropa och gråta händer inget annat än att sköterskan går in var femte minut och talar om att du ska sova. tillslut somnar du av utmattning.
alt 2:
sköterskan kommer in, drar ut dina armar och ben, trycker fast dig hårt mot sängen samtidigt som hen börjar slå dig hårt i rumpan med knuten näve. dessutom börjar hen rabbla en psykotisk ramsa högre och högre för att överrösta dina skrik. så fort du börjar göra väsen av dig upprepas den här behandlingen och tillslut somnar du av utmattning
i båda fallen kommer du tillslut inte höra av dig mer på natten. för att du lärt dig somna tryggt i din säng? snarare för att du vet att dina önskemål och behov ändå kommer ignorerars och du har slutat lita på att den som ska ta hand om dig kommer till din undsättning.
det låter ju helt bisarrt om man sätter det i ett vuxenperspektiv och skulle anmälas på stubben. inte ens carema behandlar sina stackars gamlingar såhär. men för små bebisar är det däremot helt okej och uppmuntras t o m av viss bvc-personal. helt otroligt.
Kommentera..men vilket nutcase den här människan är
Kommenterahar spenderat den senaste halvtimmen med att läsa en tråd på anna wahlgrens forum där ett föräldrapar vill ha råd om hur de ska gå till väga för att ”kura” sin 16 månader gamla son, dvs få honom att sova hela natten enligt annas metod. jag får en klump i magen som bara växer i takt med att jag läser föräldrarnas redogörelse för barnet som dunkar huvudet i sängen så den flyttar sig nästan en meter, får blåmärken i pannan och vaknar ideligen och skriker i panik. ännu större blir klumpen och jag får nästan svårt att andas när jag läser förespråkarnas glatt påhejande av övergreppen på barnet. inte ens när han är sjuk och gråter över halsont ska man gå in och ”tycka synd om” barnet utan fortsätta ramsa och hålla fast barnet med våld i sängen för att sen överge det och låta det gråta ensamma.
jag förstår inte hur det får gå till så, att det får vara lagligt att orsaka sitt barn så mycket lidande. varför får man frihetsberöva ett litet barn genom att trycka ner det i sin säng för att tvinga det till sömn och hur kan det vara tillåtet att inte ingripa när barnet är så förtvivlat att det skadar sig själv? och framförallt, hur kan man som förälder utsätta sitt barn för den här typen av misshandel.
Kommentera