herregud så mycket enklare jag tycker att det är med en bebis andra gången. som amningen, shit så annorlunda att amma en 2-åring som jag gjorde sist och att få till det bra med en nyföding. det är verkligen knepigt att amma, en bebis som fäktar och slänger med huvudet, pickar och grejar. lägga bröstvårtan under näsan, invänta att bebisen gapar och tar tag, och dessutom rätt tag, otroligt tålamodsprövande. och det här med att veta vad bebisen vill. typ två saker, vara nära samt äta. behöver inte fundera på varför hon inte vill ligga i vagnen särskilt länge, eller ligga i babynest i sängen etc, hon vill bara vara nära. hon har varit så himla lätt att ha att göra med även om hon uppvisat ett temperament bra mycket rivigare än holgers. har försökt lägga ner henne nångång, vagn var helt okej en stund men i övrigt har hon misstyckt och hon har antingen åkt sjal eller legat i famnen på nån av oss. hon vill också amma ungefär jämt och det bjuder jag på. hade det varit första barnet hade jag kanske upplevt henne som krävande som inte ville ligga själv. och jag måste lovorda sjalen, bästa bebisgrejen, vi har använt den sen hon kom. igår kväll bjöd jag henne dock på tacos med rå lök-mjölk så senaste dygnet har det varit lite tjorv i magen, ska inte göras om.
å andra sidan så är det svårt att räcka till, särskilt andra och tredje dygnet när mjölken rann till och likaså hormonerna, började gråta på en sekund flera gånger. stannade på bb två nätter pga antibiotikan och andra natten åkte pappan hem och sov hos holger. började storgråta för att jag saknade min förstfödda så mycket och vi har aldrig varit ifrån honom så länge. kändes jättekonstigt att min man skulle åka hem till honom och jag vara kvar med ett annat barn som jag knappt kände. det har dock gått över förväntan med två barn. eftersom hon har varit så nöjd har hon kunnat åka sjal på sin pappa när hon inte ätit och jag har då hunnit gosa med holger. han har varit ganska avvaktande mot henne men vi har låtit honom närma sig själv i sin takt. han har så mycket integritet och är över lag lite avogt inställd till folk han inte känner så det är inte så konstigt att han inte kastat sig över henne. men han har pratat om henne som en i familjen och idag klappade han henne självmant på huvudet, framsteg! i övrigt har jag inte tyckt att han visar nån direkt svartsjuka. han har dock vaknat när hon frustrerad över att inte få rätt tag vid bröstet skrikit till (hon har en rejäl pipa) och blivit rädd och gråtit men jag gissar att han vänjer sig.
så hittills måste jag säga att det gått helt okej med allt även om det är en stor omställning för alla
Kommentera