man kan ju fråga sig varför jag väljer en boktitel av självaste björn ranelid som rubrik. verkligen. jag har egentligen ingen åsikt om honom, vet inte så mycket mer än att han har en bräkande skånska, en fru sedan en herrans massa år och är mer brunorange än en halvlös hundbajs jordig morot (barbiedrogen?). försökte mig på att läsa en bok av honom nyligen, hade boktorka, men det fastnade inte så jag la ner fort. tror den kan ha haft nåt självbiografiskt tema eller så, minns ej.
hursomhelst
titeln passar min sinnesstämning på nåt sätt. jag har blivit ännu mer harig sen jag fick barn. förut kunde jag ändå vifta bort det med att äh, hur farligt kan det var etc, men nu, nej. jag kan inte låta bli att tänka på att det kan komma en våg och spola bort mitt barn, en tuktuk som kör över vagnen eller andra minst lika farliga farligheter. vi skulle egentligen åkt till en fab strand imorn 20 minuters bilresa härifrån. men jag fixar det helt enkelt inte. det finns inga bilbarnstolar här och visst är det semester och lite slappt med regler men det är inte riktigt samma som att slarva med d-dropparna. hemma skulle jag aldrig nånsin åka bil utan bilbarnstol med holger ens 5 meter och här är trafiken inte direkt säker i övrigt heller. nä det finns fina stränder på gångavstånd som vi hänger på istället, för hur skulle jag kunna förlåta migsjälv om nåt skulle hända? vi åkte till grannstranden allihop med tuktuk fram och tillbaka (20 min bort också) häromdagen och på hemvägen hade jag smärre panik eftersom alla kör som galningar och jag hade mitt barn obältat i famnen. lite extra påtagligt också efter olyckan här för ett par dagar sen när 4 svenska ungdomar dog i en bilolycka. alla var födda på 90-talet. kan inte låta bli att tänka på att de var nåns bebisar när jag hängde på mellanstadiedisko.
herregud, jag har verkligen blivit blödig sen jag fick barn, ser allt ur ett nytt perspektiv, lite mer skarpt.
trots att det är urskönt med värme samt att slippa istiden hemma så ska det på nåt sött bli skönt att komma hem.hänga lite på öppna förkolan, kolla serier, klä på mig mina nya termobyxor som fyndades för 20 kr på lokala loppisen och gå promenad, jympa med tanterna på friskis och träffa vänner. 2 veckor är alldeles lagom att vara borta, man hinner med hyfsat mycket men hinner börja längta hem.
glad bebis i solnedgången
Kommentera