VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

amningsfredagen

efter tvekan in i det sista så tog jag ändå och packade ner barnet i vagnen och begav mig till uppsalatåget tidig tidigt i fredags morse. om jag tvekar på nåt brukar jag oftast göra det bara för att slippa undra hur det var och i detta sammanhanget var det väldig tur. det var föreläsningar från 9-16 om amning, sömn och anknytningsteorier. förmiddagsföreläsningarna var trevliga men inte så mycket nytt under solen för min del men dock skönt att höra att det på riktigt verkar kunna skönjas ett paradigmskifte när det gäller synen på spädbarn och dess omhändertagande och främst hos utbildad personal. det gamla förlegade synsättet som infördes under 1800-talet där det lilla barnet skulle göras självständigt och passas in i en förutbestämd mall håller på att frångås. det är inte särskilt länge sen man slutade ha nyfödingar i särskilda rum i plastlådor och som skulle ammas var fjärde timme för att inte bli bortskämda. istället tas de ursprungliga metoderna till vara där barnet ska hållas nära och själva avgöra hur sina behov ser ut. en föreläsning handlade om hur kängurumetoden nu var en välbeprövad och otroligt verksam metod inom neonatalvård. Det går ut på att man bär sitt för tidigt födda barn hud mot hud dygnet runt eller så mycket det är möjligt eftersom det ger barnet så mycket bättre förutsättningar att klara sig och betydligt förbättrade vitala parametrar kan registreras. den här metoden används som en medicinsk behandling och de här resultaten kan appliceras på omhändertagandet av fullgångna barn. eftermiddagens föreläsning hölls av den helt fantastiskt intressanta läkaren/docenten/tvärvetenskapliga forskaren Tomas Ljungberg som berättade om sin forskning på primater och separation och hur det formar vår anknytning som i sin tur bidrar till vårt psykosociala mående. det var så enormt skönt att få evidensbaserade vetenskapliga belägg för det som utgör grunden för mitt förhållningssätt till hur jag tar hand om min bebis, dvs främst utifrån min föräldrainstinkt.han poängterade hur viktigt det var med den fysiska närheten för att skapa trygga individer, både för föräldrar och barn och att även mindre separationer kan orsaka trauman som kan ta sig olika uttryck både tidigare och senare.

Ljungberg menar att företeelser som 5-minutersmetoden är rena övergrepp på barnet, ett stort föräldrasvek och att skrik inte ingår i det normala tillståndet hos en bebis utan alltid har en innebörd. det går helt i linje med mitt tänk då jag aldrig nånsin låtit holgis skrika. i början hade jag honom på mig jämt, somnade han så fick han ligga på en kudde alldeles bredvid  så jag direkt kunde svara på hans signaler, han har fått (och får fortfarande) amma fritt och har fått sova och varit vaken utifrån sitt eget sömnmönster. sen ett par månader tillbaka har han självmant velat sova vid åtta-snåret (förutom när han varit sjukis) och vi nattar honom då i sin egen eller vår säng och när vi lägger oss sover han bredvid men vaknar han när vi är uppe så bokstavligt springer jag in och ropar att jag är på väg. det låter säkert löjligt i mångas öron (i mina också innan jag blev mamma) men så fort han hör min röst tystnar han. han vet att vi lyssnar på vad han vill förmedla och det känns som att vi kan kommunicera väldigt bra trots att han inte kan beskriva med ord vad han vill, bara jag är lyhörd inför honom men också mig själv. de gånger det har varit knepigt är när jag frångått att lyssna på mig själv och istället tagit till mig ”råd” utifrån.

jag pratade med en fd klasskompis som har ett barn som är lite äldre än holger, hon hade använt sig av 5-minutersmetoden på inrådan av en bekant och med stöd av bvc (som delade ut eckerbergs vedervärdiga broschyr). hon berättade att första kvällen grät barnet i ca 10 min men efter ett par kvällar hade det ökat till 40 minuters gråt och på fjärde kvällen hade barnet gråtit redan vid kvällsgröten eftersom hen visste vad som väntade. föräldrarna hade inte klarat att fortsätta utan hade tyckt det var oerhört ångestladdat, i synnerhet att man skulle visa sig för barnet var femte minut i stil med ”jag hör dig men jag struntar i att du är utom dig av förtvivlan” så tack och lov hade det sunda förnuftet segrat.

Jag tycker att det är så dåligt att man år 2011 fortsätter dela ut broschyrer om skrikmetoder och att det verkar vara lite tabu att ta avstånd från det som professionell rådgivare (bvc) eftersom föräldrarna ”måste få sova hela natten” trots att det är på bekostnad av barnet. Jag tycker det borde vara en självklarhet att avråda från sådana metoder och jag hoppas att det kommer bli så iom att den här typen av forskning  som påvisar trauma för de inblandade ges större utrymme. jag har beställt ett häfte av Ljungberg (recension kommer senare) som behandlar det han föreläste om eftersom det var en av det var bland den mest intressanta forskning jag fått ta del av på mycket länge. jag älskar att lyssna till människor som verkligen är insatta i sitt ämne samt har sakliga argument och evidensbaserad forskning bakom sig. han kunde svara på alla frågor som ställdes samt kunde ge ordentliga svar på tal när någon ifrågasatte.

och holger, som var lite trött efter sin sjuka, han satt i mitt knä som en liten apunge och mös hela långa dagen.

 


Kommentarer


  1. Sandra november 13, 2011 on 3:00 e m Svara

    Å det lät intressant. Jag hade helt missat det, hade varit intressant. Jag har ju precis som du låtit Elsa amma fritt från start… det funkar jättebra för oss och hon älskar ju tutt…men jag skulle tycka det var skönt om hon tog välling så hon stod sig lite längre för jag ammar rätt många gånger på natten.

    Jag är inte så insatt i 5-min metoden men den låter vidrig. Jag klarar inte av att Elsa är ledsen och gråter en sekund! Det skär ju hela mig och jag mår sämre än nånsin.
    Just nu är hon inne i någon slags vägra sova period och då brukar hon vara ledsen några minuter innan hon somnar, i nått slags kämpande att inte somna. Jag tycker det är jobbigt att se/höra henne ledsen men jag är där och oftast är hon i min famn (ibland i vagnen). Jag skulle inte palla att ignorera henne…

  2. myfavorite november 13, 2011 on 6:18 e m Svara

    ja det var jätteintressant! var lite orolig för hur holgis skulle fixa en hel dag men det gick jättebra!
    jag tänkte också så ett tag, att han gott kunde dricka välling och sova längre men min bvc-läkare sa att det inte bara var hunger som gjorde att de vaknade utan att de ville ha närhet och bekräftelse. dessutom är bröstmjölk mycket skonsammare för tänderna än välling.
    en av föreläsningarna handlade om amning och sovvanor, att barn som ammar ofta på natten i 1-2 år inte är nåt konstigt. de höga prolaktinhalterna man har som ammande gör att ens sovmönster ändras så man vaknar lättare men också har lättare att snabbt nå djupsömn. så därför underlättar samsovning att det inte blir så jobbigt att amma i sömnen.

  3. Sandra november 14, 2011 on 8:30 f m Svara

    Intressant!!! Vi har pratat om att eventuellt testa att flytta ut henne ur vårt rum för jag har känt det som att hon störs och vaknar av oss när vi rör oss osv… men när du säger så avvaktar jag nog ett tag till…

  4. myfavorite november 14, 2011 on 8:02 e m Svara

    enligt ljungberg och en annan föreläsare som pratade om bebisar och sömn så är det absolut bästa att samsova, antingen i samma säng om den är tillräckligt stor, eller typ en spjälsäng med ena långsidan bortplockad som står direkt emot sängen. då slipper man även gå upp och hämta när man ska amma på natten. i eget rum var det sämsta både ur anknytningssynpunkt och gällande PSD.

  5. Jenny / Ekomamma i stan november 14, 2011 on 8:29 e m Svara

    Intressant att läsa om! Jag har jättesvÃ¥rt med att E skriker, jag tänker som du säger att smÃ¥ barn skriker och vill ha närhet av en anledning. Maken säger att han kör ”5-minuters-metoden” här hemma, men det gÃ¥ till sÃ¥ att han lägger E i sängen, säger godnatt och gÃ¥r ut, hon börjar skrika, han gÃ¥r in efter ett par minuter, klappar pÃ¥ henne och sÃ¥ somnar hon. Jag är lite tveksam ändÃ¥, men eftersom hon aldrig skriker mer än ett par minuter och somnar sÃ¥ pass snabbt ändÃ¥ sÃ¥ känns det rätt ok.

  6. Kärlek | Välkommen till bomullshuve november 14, 2011 on 9:04 e m Svara

    […] vilket känns skönt. Då behöver jag inte vara låst i soffan bara för att hon somnat. Läste lite intressant om amning och sömn här. Känns lite bättre efter det […]

  7. myfavorite november 14, 2011 on 9:28 e m Svara

    ja det är deras ända sätt att kommunicera. föreläsarna påpekade att 5mm och aw strider mot fn’s barnkonvention.
    men det din man kör låter inte som 5mm eftersom han går in och klappar om henne. men om det känns tveksamt för dig kanske du ska se över om hon kanske skulle kunna somna även om hon slapp skrika i några minuter. går det emot ens föräldrainstinkt kan det betyda att det inte är helt okej.

  8. Ellinore november 14, 2011 on 10:40 e m Svara

    Molly sover för det mesta själv i sin egen säng – jag är nervös över att hon får för lite närhet….

    För mig är det en självklarhet att ge tröst och lyssna när ett barn är ledset och att ha dem hos sig så mycket de bara vill. De tafatta 5-minuters-försöken jag har gjort har känts som att hela jag skulle gå sönder av deras förtvivlan. Nä, tacka vet jag närhet. Molly flyttas över till vår säng när vi lägger oss oavsett om hon ber om det eller inte….

    Man ska lyssna till sitt hjärta och magkänsla, då blir det bäst! Det är helt vansinne att bvc rekommenderar stenåldersmetoder som kan vara direkt skadliga för barnets anknytningsprocess och tilltro till föräldrarna

  9. myfavorite november 15, 2011 on 5:01 e m Svara

    tydligen hämtar dom in en hel del närhet om man sover bredvid.
    jag önskar att jag bara fullt ut lyssnat på min instinkt när han föddes, man blir ju helt förvirrad av alla konstiga råd som bvc ger, tydligen på helt ovetenskapliga grunder. hoppas det vänder ordentligt snart med vilka råd man ska ge och inte.

  10. Jenny / En ekomamma i stan november 22, 2011 on 11:06 e m Svara

    Tack för svaret. Jag har funderat och känt efter lite mer för som du säger – känns det inte bra så känns det inte bra eller hur man ska beskriva det. Så nu är jag bättre på att säga till om jag tycker att det går från ”jag är trött-gnäll” till ”jag är ensam-skrik”, och har hon ”sagt till” så går vi inte ut igen (det har vi iofs inte gjort tidigare heller).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna