Lördag på balkongen. Ute skiner solen och vi har en härlig vårdag. Förmiddagen har bjudit på intervaller på lokala idrottsplatsen och ligger jag här på soffan på balkongen i väntan på att lunchen ska bli klar ute i köket. Min privata kock lagar en väldigt lyxig och exotisk lunch: makaroner med falukorv.
Jag känner mig lugn och harmonisk med ändå inte. Jag är väldigt illa berörd av nyheten om Avicii . Ännu en ung talang som lämnat oss alldeles för tidigt. Bara 28 år gammal. Han hade hela livet framför sig. Vid 28 års ålder har livet knappt börjat ju. Man känner sig vuxen och gammal då men ärligt talat är det först efter 30 man landar i vem man är och vad livet är menat med. Så tycker i alla fall jag.
Det är inte alltid jag blir berörd av kändisars bortgång. Men med Tim är det så. Så chockerande. Inte alls beredd. När jag läste det igår som en notis på Aftonbladet skrek jag rakt ut. Min man undrade vad det var och jag bara utbrast ” Avicii är död?!!!!”. Resten av kvällen plöjde jag alla sociala medier för att läsa varenda notis.
Så tragiskt och hemskt. Varför?!
Och jag tänker på hans familj. Tänk vad hemskt att sitta här hemma i Sverige och veta att ens barn ligger död i ett annat land? Man vill ju bara hoppa på första bästa plan för att åka dit. Hinna ta ett avsked. Krama om honom. Och ta hem honom hit. Fruktansvärt.
Avicii kommer leva vidare med hans musik. Det tror jag. Hans röst är inte borta.
RIP