Den stora skillnaden efter att ha  gympat och gymmat i ett par veckor är att jag känner av min rumpa, alltså på ett positivt sätt.  Den är inte särskilt mycket mindre, men den har blivit fastare och känns mer som den är ett med kroppen. Varje gång jag är ute och går blir jag påmind om den saken för det gungar inte lika friskt numera.

Å så har vi det här med celluliter, det är ju sällan kul. Ju äldre jag blir desto gropigare har den nedre mellandelen på kroppen blivit. När jag stod i  omklädningsrummet på MQ och provade en klänning insåg jag att även där har det blivit en liten förbättring. Jag tror minsann att hårt arbete lönar sig.

Rumpan är kanske inte den kroppsdel  jag brukar orda så mycket om (den sitter ju där den sitter) men just därför förvarnade jag barnen lite svagt om att det troligtvis skulle bli ett rumpinlägg om den… jag menar , så att de är någorlunda beredda.

Och nu till något helt annat. I går var yngsta dottern iväg  med sin klass och tittade på talang på Stockholmsmässan.

Tålmodigt stod hon som sista personen i selfie-kön och väntade på sin tur. Till slut kom hon äntligen fram, så att Bianca kunde ta en bild på dem båda två, den lyckan.

Gissa vem som kommer att titta på Wahlgrens värld i kväll? Nytillskottet blir nog yngsta dottern.

Ha det fint!

So long, så länge.