Med besked är vi tillbaka i vardagslivet igen. Yngsta dotterns läxor har har minst sagt skjutit i höjden. Till skillnad från hennes gamla skola ser vi nu något helt annat, matte-läxorna behöver man minst vara Einstein för att kunna förstå, dottern är inte riktigt där än (men som tur är kan min man fortfarande hjälpa till).

Jag sneglade på ett av talen för att sedan bli helt skräckslagen, herregud! Jag kunde inte räkna ut ett enda tal. Det var till och med svårt för maken att lösa några av talen och nu pratar vi om en 5-e klassares matematikläxa.

Jag lugnade mig med att man inte kan vara bra på allt.

Härom dagen fick hon hem en bok som hon har som läsläxa,  jag kände genast igen den. Alla barnen har haft boken som skoluppgift i högstadiet.

Själv får jag nog ta en snabbkurs i alla ämnen… hur jag nu skulle lyckats med det.

Jag håller modet uppe, mer blir det nog inte.

När jag och tvillingarna lämnade huset  stod Olaf  där och lyste upp i den tidiga morgonen, så fint.

Äntligen är sista utvecklingssamtalet klart för i år. Den här gången bar det av till Kungsholmen, där fick jag två redovisningar om hur det går i skolan. Har man tvillingar så blir det dubbelt upp. Vi försöker alltid att planera in så att deras samtal kommer efter varandra. För vår del är det praktiskt att de går i samma skola och i samma klass, det har de alltid  gjort för övrigt.

När tvillingarna gick i högstadiet i en skola nära oss hade de en fantastisk mentor, det är näst intill att man blir lite tårögd över saknaden av henne, vilken kvinna men framför allt vilken lärare. Barnen hade verkligen tur som fick henne.

I gymnasiet blev det också en fullträff, de tycker att mentorn är helt  outstanding. De har matte och fysik med henne. Båda två samt alla deras klasskamrater har blivit som galna i matte p.g.a av henne.

Jag hävdar fortfarande att får man bra lärare som brinner för sitt ämne och samtidigt är en bra pedagoger, ja, då lyckas man också få med sig  eleverna på tåget.

Här ser ni en väldigt entusiastisk elev i full färd med sitt skolarbete… Eller… Så gör han någonting helt annat, men nog ser han rätt koncentrerad ut?

Eftersom det är fredag och allt, tycker jag inte att man ska behöva stirra sig blind på sitt skolarbete. Lite nöje måste man väl ändå få ha här i livet, eller hur?

Det är dags att börja engagera sig i alla dessa gymnasieval, igen. Det var inte allt för länge sedan vi satt framför datorn och kollade upp varenda gymnasium i hela Stockholm  för tvillingarna. Till slut hittade vi rätt och numera går de på en skola på Kungsholmen, men vägen dit var inte helt spikrak. Detsamma kommer säkert att gälla mellandottern också.

För det första vill man att de går i en skola som har engagerade och positiva lärare, de finns men var? Ett måste är bra kommunikation. Kompisar behöver vi  inte ta någon hänsyn till, vilket känns bra. Till slut så är det såklart betyget som avgör var man kommer in. Den biten jobbar mellandottern med för fullt.

I veckan är det gymnasiemässan i Älvsjö och den ska mellandottern gå på. Hon ser nämligen fram emot att få en ny spännande leksak från någon av montrarna i utställningshallen. Vem vet, hon kanske har turen att få en liknande penna som hon fick från något  yrkeslinje för ett tag sedan. Lyckas hon komma över något i den vägen kommer hennes pappa sannerligen att bli överlycklig. Sanna mina ord.

Inte mycket har förändrats. Då: matrester i mungipan. Nu: matrester i tandställningen.