Vilken härlig helg det blev. Vi har fått massor gjort. Jag har andas in en massa  frisk skön höstluft i lungorna mest hela tiden. Framförallt har jag krattat bort alla dessa eklöv som legat och skräpat på tomten, det på grund av att de inte är komposterbara, de förmultnar inte och kommer därför att brinna när tillfälle ges.

Det känns som om hösten på allvar har stormat in, kyligt och med en del regninslag.

 I lördags när vi skulle handla mat tyckte jag att vi kunde åka förbi loppisen som inte ligger långt ifrån Coop. Min man var inte särskilt taggad. Väl där ser jag hur han skiner upp och vad får han väl se  Jo, ett golfsett, som numera har hittat hem till oss för 300 kronor. Osäker på vad  han blev gladast över, golfsettet eller att han gjorde värsta kapet, det låter jag för övrigt vara osagt.

Men jösses, nu minsann ska det spelas golf. Jag börjar starkt längta till sommaren, då jag med solen i ansiktet och med golfklubban i högsta hugg skjuter i väg bollarna ”typ” väldigt elegant.

På ön på landet bor det inte många, det finns två bofasta och 17 sommargäster. Det är en vild blandning av olika människor, den ena märkligare än den andre. I går berättade jag om vår ena granne som inte varit här sedan hans gäststuga och gräsmatta brann upp. Grannarna fick stå för eftersläckningen av branden. Själv var han upptagen med att bowla. För några veckor sedan när stormen drog igenom ön, välte flera av hans träd just på grund av att rötterna brunnit upp. Samtidigt flög hans bastu iväg och landade på taket. Fortfarande har ingen sett röken av honom. Fullt med bråte från hans tomt har numera spridit sig överallt på ön.

I dag när jag och min man gick förbi en annan av våra grannar ser vi hur hon samlar i hop löv på sin tomt. Hon plockar sedan famnen full av de vissna bladen och går sedan med bestämda steg  över vår lilla byväg och slänger in alla löv på våra andra grannes tomt, som förövrigt inte är ute på landet. Jag och min man tittar häpna på varandra och undrar om vi sett fel, men nä…

Hur normalt är detta? Jag bara undrar.

Igår kväll när vi åkte till landet hamnade vi mitt i orkanens öga när vi gled in i Strängnäs. När vi närmade oss Eskilstuna såg vi att stormen just bedarrat. Vägarna var helt täckt med barr och grenar. När vi helt torrskodda kom fram till ön såg vi att flera av träden gett vika av stormen. Eftersom det var så mörkt ute bestämde vi oss för att undersöka den saken närmare i dag. Så i morse tog vi en titt på förödelsen. Som tur var hade inget hänt på vår tomt.

I våras brann det hos vår granne, det hade uppstått ett elfel i deras gäststuga varav nästan hela tomten brann upp. Grannen struntade i att eftersläcka utan överlät det till alla skärrade ö-grannar. Ett par dagar senare började det åter brinna, även denna gång fick grannarna rycka ut för att grannen vägrade komma ut och sköta det. Han har haft hela sommaren på sig att ta ner alla träd som det brunnit i eftersom rotsystemen är helt urbrunna. Men icke. I dag när vi lyfte blicken mot hans ställe såg vi inte bara att det låg fullt med träd huller om buller i trädgården och över vår gångväg runt ön, utan att hela hans bastu hade gjort en riktig vurpa och lagt sig upp och ner.

Även hans tak hade fått sig en rejäl omgång.

Ö-grannarna har försökt få tag på honom hela dagen. Han medelade att han stod på bowlingbanan och var lite upptagen och föresten vad kunde han göra åt saken?

Tja, vad kan han göra åt saken? Jag har faktiskt några förslag. Till att börja med kan han komma och ta ner tallen som vinglar obehagligt nära en annan grannes hus eller varför inte  se till så  att vi kommer fram på ö-vägen.  Tyvärr kan man inte välja sina grannar. Tur i alla fall att jag har värdens bästa ö-granne som kompenserar det.

Det blev en snabb åktur ut till landet under dagen. Det var både möte om bron med samfälligheten och inlämning av båten för vinterförvaring. Två flugor i en smäll alltså. Det första vi gjorde var att lämna in båten, vilket gick bra. Jag var lite orolig att det skulle börja regna, men vi hade tur, inget regn.

Det blev ett beslutat om att vi ska renovera gångbron till ön. Den är verkligen charmig men den behöver fixas i ordning ordentligt.

Återigen kändes det lite sorgligt att lämna ön. Det finns fortfarande så mycket grejer att fixa med därute, saker som vi inte hunnit med under sommaren. Nåja, de kommer säkerligen finnas kvar till nästa år också. Jag hoppas att vi kan komma ut något i höst/vinter och elda. Just nu finns det en jätte mega hög som ligger bakom gäststugan och längtar efter att bli uppbränd. Fram tills dess står vårt torp och väntar på oss.

Pju, vilken ”stänga igen landet helg” det blev. Min stackars rygg har nästan gått av och det på grund av att jag burit och släpat runt på ekgrenar, en kyl och frys, men det värsta träningspasset för bicepsarna var nog när vi lyfte upp tvättmaskinen och bar i väg med den till ett annat förråd, tändstickorna slokar än.

I lördags morse fick vi den käcka idén att vi skulle ta ner en jättegren på eken utanför stugan. Vi har säkert pratat om att göra det i ett halvt sekel. Vi tajmade in det den sista dagen innan vi skulle packa ihop oss för sommaren, mycket genomtänkt…

Men vilken skillnad det blev när vi äntligen fick bort den jättelika trädgrenen. Vilket ljusinsläpp det blev.

Vi blev så nöjda med vår insats att vi tog båten och fräste iväg till restaurangen som ligger tvärs över fjärden.

Vissa av oss var lite mer kulinariska än  andra.