I dag under eftermiddagen har min mans jobb haft en gemensamhetsdag och varit ute och ridit på shetlandsponnys. När jag fick höra det höll jag på att dö av skratt. Så länge jag har känt min man har jag aldrig hört talas om att han suttit på en häst.
Snabbt kontaktade jag hans sekreterare och bad henne knäppa ett par kort när han sitter på hästryggen helst ett med en kalassnygg hjälm på, för det vill jag verkligen inte missa. Hela dagen har jag gått omkring och småskrattat. Ja, jag vet jag är lättroad. Men honom på en hästrygg…nä, det går inte ihop.
I morse påminde jag honom att han bör ta en allergitablett eftersom han är allergisk mot hästar, det hade han tydligen glömt bort. Det hade inte jag, jag minns när barnen var små och vi var ute på vårt gamla landställe och ett par hästar travade förbi tomtgränsen, då tog det inte många minuter förrän han hade fått stora amöbaliknande utslag på hela kroppen. Jag håller tummarna att det går bättre den här gången.
Min mans sekreterare levererar…
Haha, han har visst fått låna ett par förkorta och tajta hästbyxor. Det blir bara bättre och bättre.
Jag ser fram mot fler bilder.
Jag måste säga att fredagen den 13:e utvecklades till en riktigt bra dag. Med dem orden önskar jag dig en riktigt härlig helg.
So long, så länge.