I morse tog jag en riktig bensträckare och andades in en stor skopa havsbris, det var precis det jag behövde denna härliga tisdag. Skönt att komma ut och samtidigt njuta av den fina utsikten, för fint var det verkligen.
Det är inte var dag jag har den här utsikten när jag är ute och nöter grus. Det är verkligen fint i Saltsjöbaden. Jag älskar deras närhet till havet. När jag gick omkring bland de gigantiska villorna (förlåt chatåerna) drömde jag mig bort, tyvärr vaknade jag ganska omgående till liv när talboken pockade på min uppmärksamhet och blev så där spännande att inte ens jättevillorna fick mig ur gungning.
Jag promenerade på med ”Häxan” i hörlurarna och fortsatte att titta på alla båtar som låg i hamn, den ena större än den andra. My god så mycket pengar som ligger i spat och skvalpar.
Segelbåtarna såg nästan löjligt tillrättalagda ut där de låg och guppade i havsbandet, raka pinnar som skumpade i takt på havets våg.
Nöjd och belåten med mina reflektioner av denna vistelse begav jag mig hemåt till den södra sidan av stan. Alltid kul att se något nytt.
Ha det fint!
So long, så länge.