Jag vaknade upp i morse och var lite stel i benen efter vår vandring i går. Vi gick över milen och det var inte illa med tanke på alla barn. I morse grymtade både jag och min man att vi måste försöka komma ut lite oftare på liknade strapatser. Våra helger brukar ju gå åt till annat…Ni vet, återvinningscentralen eller annat skoj.
Till vår lycka följde även mellandottern med, hennes planer för dagen blev inställda.
Barnen var på bästa humöret de blev som tokiga i skogen, de hoppade och studsade över stubbar och trän, de bjöd dessutom på både dans och ”skönsång”.
Mitt i vandringen snubblar vi över detta hus som vi genast tog chansen att besöka. Dessutom fick vi en guidad tur, vilken lycka!
Va? Skojar de?
Vi avslutade vandringen hemma hos våra goda vänner som bjöd på både god mat och härligt sällskap.
