Nu har det snart gått 3 veckor, 3 veckor sedan helvetet slutade och heven började. Nu har jag landat lite mer och nu kan jag känna efter mer.
Vilken känsla det är, vilken otrolig känsla det faktiskt är att få barn. Det är fortfarande väldigt overkligt för mig att jag faktiskt är mamma, att jag har en dotter och att jag skapt den där lilla krabaten som jag håller i min famn varje dag. En gång i tiden trodde jag aldrig att jag skulle bli mamma, jag visste inte riktigt om jag ville ha barn och va väldigt rädd för att låsa fast mig med det typ av ansvar som barn kommer med. Men nu när jag väl fått min Keyla så förstår jag knappt vad jag väntat på under dessa år. Visst är jag glad att jag väntade, för jag känner mig mer mogen nu än vad jag någonsin gjort, jag är mer redo nu och har dessutom levt hela mitt liv precis som jag velat. Jag har lekt av mig, festat järnet, rest runt i världen och upplevt otroligt mycket saker. Så min tid va rätt, min tajming va rätt att skaffa barn nu. Och vilken känsla det är, vilken underbar känsla det är!!
Jag kan knappt sluta se på henne, jag kan inte sluta ta på henne, pussa på henne. Det känns som att jag snart kommer att kväva mitt egna barn med så mycket påhäng av mamma. =) När jag inte håller i henne och någon annan gör det (tex en familjemedlem) så saknar jag henne, jag faktiskt saknar henne! Det är så sjukt att man kan känna så. Jag är så förälskad i min Keyla, så kär i henne och hon har redan på bara 3 veckor blivit mitt hela liv. Vilken härlig känsla det är att va mamma till min Keyla A. Q.
