VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Vart tog kärleken vägen?

Jag kom på en sak när jag var inne och läste hos Isabella (blondinbella), där hon skriver om hur hon kände den där kärlek till sin man efter att han gett henne sovmorgon, fixat frukost och allt. Det var fint att läsa faktiskt. De där speciella gesterna som gör att man blir lite extra kär. Jag insåg att vad lite det skrivs om kärleken till mannen egentligen eller är det bara jag som läser ”fel” bloggar? Jag vet att Kenza ofta nämner sin kärlek till sin Aleks men de har inte barn heller. Jag tror det är lätt att halka av det där kärleksruset när man har så mycket annat. Mannen hamnar sist på listan. Först kommer barnen, sen jobbet och sen bloggjobbet, samarbeten, event, vänner och middagar med familj eller vänner, inbjudan här och där etc.

Och sen skrivs det snarare mer om ”vi mot dem”, kvinnan mot mannen. Inte vi tillsammans. Det är kanske det som skapar en distanskänsla mot maken hos många? Det är mycket vi har att jobba på med jämställdheten och sånt men det känns som att man glömmer kärleken på vägen? 

amor

Jag älskar min man, jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Inte för att jag inte klarar mig utan en man för jag klara mig galant själv, ensamvarg som jag alltid varit. Jag trivs med mig själv, har inga problem att stanna hemma från alla utgångar medan vännerna går ut och jag är hemma själv. No problem. Men min man är min bästa vän, min man är den som lyssnar på mig, stöttar mig, delar min vardag och mina barn med, min man är så mycket mer än bara min man, han är mitt allt tillsammans med barnen. Om jag inte hade han vid min sida hade jag inte orkat med mycket i mitt liv, jag hade inte orkat kämpa för vissa saker och gå igenom saker jag gjort. Jag älskar min bästa vän, min make och min grymt snygga hunk. 😀


Kommentarer


  1. Days by Johanna 29 april, 2016 on 12:52 Svara

    Jätte bra inlägg. Det är lätt och glömma mannen ibland. Det är viktigt och vara par när man blir föräldrar

  2. mammaochpappablogg 29 april, 2016 on 16:07 Svara

    Ja visst är det så att ”vi klarar oss utan dem” samtidigt som vi inte gör det. Min man är min allra bästa vän samtidigt som han är min största kärlek, utan honom skulle jag inte vara densamma!

    • Diana - "La madre" 29 april, 2016 on 16:09 Svara

      mammaochpappablogg: haha jo då jag klarar mig hur bra som helst utan han, det är jag som sköter allt i hemmet, i vårt liv och med familjelivet så det är snarare han som inte klarar sig utan mig. Jag är väldigt oberoende men jag skulle sakna min bästa vän, det skulle jag. Han är det bästa jag har bortsett från barnen. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste uppdateringar från mig