Bilder från annat år, mins inte när
Ibland kan jag undra, hur gör man för att lära känna sig själv bättre? När jag var yngre visste jag att jag inte hade mycket jag var bra på och levde mycket på mitt utseende. Nu kanske det här låter konstigt och jag menar inte att jag var modellen själv sänt som Gudsgåva från ovan. Jag menar att jag var medvetet nöjd med mitt utseende, min kropp och allt mitt yttre, det var det jag var bra på, att vara fin, att synas, att fixa till mig. Återigen, det kanske låter konstigt och jag menar inte att jag sett ut som en modell för det har jag inte, jag har alltid bara varit väldigt nöjd med mig själv… så vad hände?
Jag fick barn, gick upp 35 kg, fick vuxen acne, ärrläknings-problem och ser därför ut som en karta på hela kroppen, fick taskig hårkvalité, har blivit sjukt mycket äldre (det är tydligen en bieffekt man får av åren) och en massa annat smått. Jag har alltså inte mitt fina utseende kvar, min kropp, min hy, allt det vackra jag hade och var nöjd med, det är borta?
Vad gör man när man inte har något kvar (bortsett från familj och sånt, nu syftar jag på mig själv)? Andra är bra på att rita, måla, skriva böcker, blogga, vara kreativa, framgångsrika inom någon idé de kommit på, skapar event tillsammans, reklamjobb, avancerar på ett eller annat sätt medan man själv bara blir äldre, fulare och säckigare. Nu är jag lite hård mot mig själv men det är verkligen så det känns. Många går vidare med att skapa olika affärsmöjligheter etc men jag står kvar här i mina mysbyxor och kliar mig på huvudet och undrar, vart tog jag vägen?
Jag ber om ursäkt för det klagande inlägget, inte likt mig men den är skriven med ironi till viss del.
Comments are closed.
Tänkt istället att det är först nu dina barn börjar bli ”stora”. Tar ju tid och kraft att uppfostra två små. Snart har du en till flicka som ska börja på skolan och du kan börja tänka mer på dig. Tjänsten som du fått nu – du kanske stannar där i några år? För det tar också på krafter att söka jobb och hitta ”det” stället som man kan/vill vara kvar på.
Och sen har vi haft grå o tråkig vinter- lätt att hata allt o alla o vara less på sig själv o den gråa hyn osv :)))
Beata: du är bara så härlig, tack snälla för dina härliga ord och tankar. Mycket i det du skriver stämmer verkligen. Ser fram emot tiden då jag kan ta hand om mig själv lite mer, jobba på mig själv mer och då menar jag både psykiskt och fysiskt.
Du är en härlig fläkt här på bloggen som får mig att le och som påminner mig om att andas ut lite då och då. Bästa!
Tack <3