Sitter här på undervåningen, på soffan, bänkad framför teve 4 och alla vackra programledaren som presenterar galan ”Nej till cancer”. En otroligt viktig gala som jag tycker dom allra flesta bör se, stödja och ta del av. Det är viktigt att bekämpa cancer tillsammans, utan forskning kan man inte uppfinna botmedel. Men det vi också kan göra är att vid minsta misstanke, sök hjälp. Tveka inte att gå på kontroller, alla typer av dom!
Jag har inte haft (peppar, peppar, ta i trä) cancer själv men har släkt som dött i cancer. Jag har bekanta som fått cancer men överlevt, det är hemskt, det är vidrigt. Som mycket annat i livets hemskheter. Det låter som en klysha men det är sant, tillsammans är vi starka. Vi kan hjälpa många tillsammans. Tyvärr kan man inte vara månadsgivare överallt, för då skulle ens lön gå åt bara stöd runt om i världen men inget för räkningar eller ens egna barn. Men att ge ett bidrag är alltid något, lite från alla gör mycket för en annan.
Jag ser galan, med tårar i ögonen, en stor klump i halsen och med ångesten på högsta nivå. Jag ser den och vet att jag måste själv ta åt mig av det jag skriver och säger åt andra att göra. Jag har missat mitt cellprovstagning i flera år. Jag har haft cellförändring, jag har gjort en frysning och jag skötte mig duktigt på att gå på alla åren enligt rutin, men sen försvann disciplinen efter ca 8 år. Har inte gått på cellprov alls på flera år.. vågar inte ens tänka efter hur många. Mår dåligt, blir rädd och vågar inte ens gå!! För jag får för mig att jag kan känna att jag har något, att jag åkt på något hemskt och inte ens vågar ta reda på svaret… vet jag inte så har jag det inte, då skjuts det upp.. men så funkar det inte. Har du, så har du, ta tag i det !!
Comments are closed.
Usch, jag stödjer cancerforskningen med bidrag men jag klarar inte av sånna där galor – mår så dåligt när jag ser dem!
Kram
Charlotte
Charlotte: Så sant, det här var nog sista gången jag såg en sånhär gala. Fy vad man gråter, så hemskt. Orkar inte.