Jag blev väldigt berörd av händelsen igår. Rätt självklart då det har med mitt egna barn att göra. Men att det dessutom händer innan vi ska lägga oss typ, det kändes inte bra. Man sov inte mycket eller med kvalité, så tröttheten är till max. Konstiga drömmar, vaknade hela tiden etc.
Men tacksamheten är enorm. Tacksamheten över att inget hände, att vi klarade oss undan tragedier och akutafall. Jag är så tacksam till livet. Vad jag förstår så är ju rost verkligen rena giftet att få i sig så det lät ju skrämmande.
Det var otroligt mysigt att titta in i deras rum, höra hur hon andas och känna hennes varma mysiga kinder. Min lilla älskling.
