En av mina läsare har frågat lite om varför jag inte vill föda naturligt och vill ha kejsarsnitt. Jag har valt att svara här dels för att hon inte lämnar bloggadress eller mail som stämmer. Men oxå ifall ni är fler som undrar så vet ni.
Vår förlossning med Keyla vart katastrofal. Vi tappade tilliten helt till vården och SÖS sjukhuset. Jag kom hem med märken (ärr) på kroppen som ingen kan förklara och som aldrig kommer att försvinna, med en traumatiskt upplevelse och helt dumförklarad av vården. Dem va otrevliga, okunniga och behandlade oss som skit. Jag gick igenom två förlossningar, en vanlig (öppen 9 cm) i 24 timmar och sen kom dom på att bebisen va nog för stor för mig och beslöt akut kejsarsnitt för Keyla började bli stressad där inne.
Dem glömde ge mig antibiotika och jag åkte på livmodersinfektion med hög feber, skakade och va helt borta. Vi va kvar i 1 vecka på BB. Behandligen där va inte mycket bättre, barnmorskorna va idioter.
Det va kort om min förlossning och därför väljer jag att inte tro på att allt kommer att hända igen och vill ta det ”säkra” före det osäkra med kejsarsnitt. Saken va alltså att Keyla va en stor bebis (vilket ingen hade märkt av ca 4 personer som undersökt mig hela graviditeten och på förlossnigen) och mitt bäcken va för litet/smalt.
Vad säger att det inte händer igen? Att jag är för liten för nästa bebis igen? Vågar jag gå igenom 2 förslossnignar igen? Nej. Vågar jag lita på att dom upptäcker det innan 24 timmar och onödig smärta? Nej.
Jag kräver kejsarsnitt. Men sen om det blir SÖS igen eller Huddinge istället vet jag inte än. Vad tror ni?
