Total ångest råder i min kropp just nu. Hur kunde jag misslyckas så hårt denna sommar med det som är min plikt och min skyldighet? Hur kunde jag förbi se något så viktigt och missa att vara med omtänksam på de som verkligen behöver det? Jag känner mig som den sämsta mamman ever, känner mig misslyckad som mor och långt ifrån att vara en bra förebild just nu.
Ja jag är rätt hårt mot mig själv men det är mina barns framtid vi pratar om. Hela sommaren har gått och jag hade sagt till mig själv att jag skulle öva matte och läsning med barnen, båda barnen. Men hela sommaren har gått och jag har inte gjort det en endaste gång. Jag har inte rört siffror och jag har inte rört en bok för att ge de tid på något som handlar om deras framtid, trygghet i skolan och kunskap. Hur kunder jag missadet?
Känner mig usel nu när jag kom på det, ångest över att inte ha gett de det de behöver och förtjänar. Något som underlättar deras vardag i skolan. Fy för mig, skäms över mig själv som mamma idag.
